Stuvkällarmordet på Marie Johansson i Göteborg 2005

2024-04-12 Alex

Mordet som skakade Göteborg

Den 13 oktober 2005 blev 36-åriga Marie Johansson brutalt mördad på sin arbetsplats, tygaffären Stuvkällaren på Kyrkogatan i centrala Göteborg. Hon befann sig ensam i butiken vid stängningstid när gärningspersonen slog till. Hennes kropp hittades först morgonen efter av en kollega som kom för att öppna butiken. Mordet skakade hela Göteborg och startade en av de mest omfattande mordutredningarna i stadens historia – en utredning som skulle komma att pågå i 17 år innan ett DNA-genombrott äntligen identifierade den misstänkta gärningspersonen.

Den oväntade vändningen

Marie Johansson, som arbetade som butiksbiträde, var omtyckt av sina kollegor och kunder. Den ödesdigra torsdagskvällen i oktober 2005 skulle hon stänga butiken som vanligt. Men något gick fruktansvärt fel. Enligt polisens tekniska undersökning hade hon blivit utsatt för ett våldsamt överfall inne i butiken. Gärningspersonen hade använt ett skarpt föremål och Marie hade kämpat för sitt liv, vilket kriminaltekniker kunde fastställa genom de försvarsrelaterade skadorna på hennes händer och armar.

“Hon hade ingen chans,” berättade en av utredarna vid Göteborgspolisen flera år senare. “Det var ett extremt brutalt dåd, något av det värsta jag sett under mina år i yrket.”

När Maries kollega kom till butiken morgonen efter och hittade hennes kropp slog hon genast larm. Polisen spärrade av platsen och en massiv brottsplatsundersökning sattes igång. Tekniker säkrade blodspår, fingeravtryck och DNA-spår från en person som inte var Marie. Det skulle visa sig vara avgörande bevis, men som under många år inte gav någon träff i polisens register.

En mordutredning som inte gav resultat

De första dagarna efter mordet var aktiviteten febril. Polisen genomförde dörrknackning i hela området kring Kyrkogatan. Vittnen hördes och övervakningskameror från butiker och banker i närheten analyserades. Men bildkvaliteten var inte den bästa och ingen kunde med säkerhet identifiera någon misstänkt person.

Utredarna tog fram en fantombild baserad på vittnesmål från personer som hade sett en kvinna lämna området runt butiken vid tiden för mordet. Fantombilden spreds i media, men det ledde inte till något genombrott.

“Vi fick in massor med tips, men inget som gav oss det där avgörande spåret,” berättade kriminalkommissarie Björn Andersson som ledde utredningen under flera år. “I en sådan här utredning sållar man bort hundratals tips och följer upp desto fler. Det är ett otroligt tålamodsprövande arbete.”

Åren gick och Stuvkällarmordet förblev olöst. Men utredarna gav aldrig upp. Med jämna mellanrum togs bevisningen fram igen för ny analys med modernare teknik. DNA-profilen från brottsplatsen jämfördes regelbundet med polisens register, som hela tiden utökades med nya personer.

Det oväntade genombrottet

Vintern 2022, nästan 17 år efter mordet, kom äntligen genombrottet som utredarna hade väntat på. En kvinna greps för stöld på Ikea i Göteborg och rutinmässigt togs ett DNA-prov. När provet analyserades och jämfördes med polisens DNA-register fick utredarna en chock – det matchade DNA:t från Stuvkällarmordet.

“Det var en otrolig känsla när vi fick beskedet,” sa en av utredarna. “Efter 17 år hade vi äntligen ett namn på den misstänkta gärningspersonen.”

Den misstänkta var en kvinna i 30-årsåldern som vid tidpunkten för mordet 2005 bara hade varit 17 år gammal. Hon var enligt uppgift gravid när hon begick mordet, vilket gjorde fallet ännu mer komplext och uppseendeväckande.

Kvinnan hade inte varit i utredarnas radar tidigare. Hon hade dömts för mindre brott som olovlig körning och snatteri på Ica, men aldrig för något våldsbrott. Nu stod hon plötsligt som misstänkt för ett av Göteborgs mest uppmärksammade mord.

Den juridiska kallduschen

Men glädjen över genombrottet blev kortvarig. När åklagare Ulrika Åberg granskade fallet insåg hon snabbt att det fanns ett allvarligt juridiskt problem. Enligt svensk lag hade preskriptionstiden för mordet redan löpt ut.

För mord som begås av vuxna finns ingen preskriptionstid i Sverige. Men för personer under 18 år är preskriptionstiden 15 år. Eftersom kvinnan var 17 år när Marie Johansson mördades 2005 hade preskriptionstiden löpt ut 2020, två år innan DNA-träffen.

“Det var en jävla smäll,” sa en av utredarna som arbetat med fallet i många år. “Att ha identifierat gärningspersonen men inte kunna åtala henne kändes som ett hån mot allt arbete vi lagt ner och framförallt mot Maries familj.”

Åklagare Ulrika Åberg bekräftade att trots den starka tekniska bevisningen – en direkt DNA-matchning – var hennes händer bundna av lagen. Hon kunde inte väcka åtal.

“Det är sådana här fall som får en att fundera över om lagstiftningen verkligen är rimlig,” sa Åberg i en intervju. “Mordet på Marie Johansson var extremt brutalt, och nu har vi en misstänkt som identifierats genom DNA. Men på grund av att hon var 17 år när brottet begicks och preskriptionstiden har löpt ut kan hon inte ställas till svars.”

Familjen kämpar för rättvisa

För Maries familj var beskedet om att gärningspersonen identifierats men inte kunde åtalas en chock. Hennes syster Birgitta Borén hade under åren kämpat för att hålla fallet levande i media och bland allmänheten.

“Det är fruktansvärt att veta vem som mördade Marie men att den personen går fri på gatorna,” sa Birgitta i en intervju med Aftonbladet. “Vilken jävla rättvisa är det? Min syster fick sitt liv berövat på det mest brutala sätt, och mördaren går fri bara för att hon var 17 år.”

Birgitta Borén har sedan beskedet om preskription engagerat sig i frågan om att ändra lagstiftningen kring preskriptionstider för grova brott begångna av unga. Hon har kontaktat politiker och deltagit i debatter för att lyfta problematiken.

“Ingen mördare ska kunna gå fri bara för att tiden går,” sa hon. “Speciellt inte när vi har DNA-bevis. Det är inte rimligt att en 17-åring som begår ett mord ska kunna undgå straff bara för att utredningen tog tid.”

Vem är den misstänkta mördaren?

Den kvinna som pekats ut som Maries mördare var alltså bara 17 år när mordet begicks. Enligt uppgifter som framkommit i media var hon gravid vid tidpunkten för mordet. Vid DNA-träffen 2022 var hon i 30-årsåldern och hade levt ett till synes vanligt liv i Göteborgsområdet.

Hon hade under åren haft kontakt med polisen för mindre förseelser som snatteri, men aldrig för några våldsbrott. Enligt uppgift hade hon också varit föremål för socialtjänstens insatser under sin uppväxt, vilket tyder på en problematisk bakgrund.

I februari 2024 avslöjade Expressen att kvinnan hade fått anställning som socialpedagog på ett HVB-hem för ungdomar med problem. Enligt tidningen arbetade hon med utsatta ungdomar utan att arbetsgivaren kände till att hon var utpekad som mördare.

“Hon jobbar med utsatta ungdomar. Det är helt sjukt,” sa en källa till tidningen. “Hon som själv begick ett mord när hon var ung jobbar nu med ungdomar som har problem.”

Arbetsgivaren uppgavs inte känna till kvinnans koppling till mordet, eftersom hon aldrig dömts för brottet och därför inte finns med i belastningsregistret. Polisen har heller inte kunnat informera arbetsgivaren på grund av sekretesslagstiftningen.

Var motivet stöld som gick fel?

En teori som utredarna arbetat med är att mordet på Marie Johansson kan ha varit en stöld som gick fel. Stuvkällaren var en välbesökt tygaffär i centrala Göteborg, och vid stängningstid kunde det finnas betydande summor pengar i kassan.

“Vi har funderat mycket på motivet,” sa en av utredarna. “Det finns tecken på att kassalådan varit öppen, men vi har aldrig kunnat fastställa om något stulits eftersom vi inte vet exakt hur mycket pengar som fanns i kassan innan.”

För familjen spelar motivet mindre roll. “Vad som än drev henne att döda Marie så förtjänar hon att ställas inför rätta,” sa Birgitta Borén. “Jag bryr mig inte om hon ville ha pengar eller hade något annat motiv. Min syster är död, och hennes mördare går fri.”

Debatten om preskriptionstid för unga brottslingar

Fallet med Stuvkällarmordet har väckt en intensiv debatt om preskriptionstider för unga lagöverträdare, särskilt vid grova brott som mord. För vuxna finns ingen preskriptionstid för mord i Sverige, men för personer under 18 år är den som nämnts 15 år.

Förespråkare för en förändring menar att det är orimligt att allvarliga brott som mord kan preskriberas bara för att gärningspersonen var ung. De pekar på att modern teknik som DNA-analys nu kan lösa fall som varit olösta i decennier, och att lagstiftningen borde anpassas efter denna verklighet.

“Det är en skymf mot brottsoffren,” sa riksdagsledamoten Johan Forssell (M) i en debatt. “När vi har tekniska möjligheter att lösa brott långt efter att de begåtts borde lagen spegla detta. En mördare ska inte kunna gå fri bara för att utredningen tog tid.”

Motståndare till en förändring menar å andra sidan att det finns goda skäl till varför ungdomsbrottslighet behandlas annorlunda. De pekar på principen om att unga människor har större möjlighet till förändring och rehabilitering, och att det finns risker med att hålla hot om åtal hängande över någon under mycket lång tid.

“Det finns en anledning till att vi har särskilda regler för ungdomar,” sa en försvarsadvokat i debatten. “En 17-åring är inte fullt utvecklad, varken känslomässigt eller kognitivt. Att hålla någon ansvarig 20 eller 30 år senare för något de gjorde som omogen tonåring är problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt.”

Regeringens reaktion och förslag på lagändring

Efter uppmärksamheten kring Stuvkällarmordet och det faktum att den misstänkta mördaren inte kunde åtalas på grund av preskription, har frågan hamnat högt på den politiska agendan.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har uttryckt stöd för en ändring av lagen. “Fall som mordet på Marie Johansson visar tydligt att nuvarande lagstiftning har brister,” sa han till SVT. “Vi ser över möjligheterna att ändra preskriptionstiden för grova brott begångna av unga.”

Regeringen och dess samarbetspartier – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – har enats om att ta fram ett förslag om att förlänga preskriptionstiden för mord begångna av minderåriga från 15 till 25 år, vilket skulle göra att fall som Stuvkällarmordet inte skulle preskriberas lika snabbt i framtiden.

“Det är för sent för Marie Johansson och hennes familj,” sa Strömmer. “Men vi kan se till att liknande fall i framtiden får en annan utgång.”

Oppositionspartier har också uttryckt stöd för en översyn av lagstiftningen, men varnat för att förändringar måste göras med eftertanke så att ungdomars rättssäkerhet inte äventyras.

Jämförelse med andra uppmärksammade mordfall

Stuvkällarmordet är inte det enda svenska mordfallet som lösts efter lång tid tack vare DNA-teknik. Ett av de mest kända exemplen är dubbelmordet i Linköping 2004, där en 8-årig pojke och en 56-årig kvinna mördades. Det fallet förblev olöst i 16 år innan DNA-teknik och släktforskning ledde till att en 37-årig man kunde gripas 2020.

Till skillnad från Stuvkällarmordet var gärningspersonen i Linköpingsfallet 21 år vid tiden för brottet, vilket betyder att det inte fanns någon preskriptionstid. Han kunde därför åtalas och dömdes till rättspsykiatrisk vård.

“Skillnaden mellan dessa fall är slående,” sa kriminologen Jerzy Sarnecki i en intervju. “I båda fallen var DNA avgörande för att lösa brotten. Men i ett fall ledde det till en dom, i det andra fallet kan den misstänkta inte åtalas. Det visar hur stor betydelse åldersgränsen på 18 år har i vårt rättssystem.”

Den tekniska bevisningen

DNA-bevisningen i Stuvkällarmordet var enligt experter extremt stark. Polisens tekniker hade säkrat DNA från brottsplatsen som med stor säkerhet kunde kopplas till den misstänkta.

“Det är inte fråga om en svag match eller en delvis överensstämmelse,” förklarade en DNA-expert. “Det är en fullständig match som i princip utesluter att det skulle kunna vara någon annan person.”

Utöver DNA hade polisen också säkrat fingeravtryck och skoavtryck från brottsplatsen. Men det var DNA-profilen som till slut ledde till genombrottet när kvinnan lämnade DNA-prov efter att ha gripits för stöld.

“Tekniskt sett är detta ett löst fall,” sa en av utredarna frustrerat. “Vi vet vem som gjorde det. Vi har bevisen. Men lagen hindrar oss från att gå vidare.”

Maries minne lever vidare

För Marie Johanssons familj och vänner har åren sedan hennes död varit en lång kamp för att få rättvisa och hålla hennes minne vid liv. Varje år på årsdagen av mordet har de samlats för att minnas henne och påminna allmänheten om det ouppklarade fallet.

“Marie var en fantastisk person,” berättade hennes syster Birgitta. “Hon var rolig, omtänksam och hade så många planer för framtiden. Allt det tog mördaren ifrån henne. Och nu går samma mördare fri på gatorna.”

Birgitta har beskrivit hur familjen tvingats leva med vetskapen om att de kan möta Maries mördare på gatan utan att rättvisa kan skipas.

“Det är en mardröm,” sa hon. “Att veta att hon kan sitta bredvid oss på bussen eller stå framför oss i kön på Ica. Hon har fått fortsätta sitt liv, bilda familj, skaffa jobb – medan Marie ligger i graven.”

Nya detaljer om den misstänkta

I takt med att mer information kommit fram om den misstänkta kvinnan har bilden av hennes liv efter mordet blivit tydligare. Enligt uppgifter som publicerats i media hade hon efter mordet skaffat barn och levt ett till synes vanligt liv i Göteborgsområdet.

Hennes bakgrund före mordet hade dock varit problematisk. Hon hade varit föremål för socialtjänstens insatser och enligt vissa uppgifter haft en instabil uppväxt.

“Det är viktigt att komma ihåg att hon bara var 17 år när detta hände,” påpekade en advokat som kommenterade fallet i media. “Vi vet inte vad som drev henne eller vilken situation hon befann sig i. Det faktum att hon var gravid vid tidpunkten komplicerar bilden ytterligare.”

Kriminologen Leif GW Persson, som kommenterat fallet i TV-programmet Veckans Brott, spekulerade i att graviditeten kan ha spelat roll för motivet.

“En ung gravid kvinna i en desperat situation kan göra desperata saker,” sa han. “Men det förklarar naturligtvis inte och ursäktar absolut inte ett brutalt mord.”

Polisens frustrerade arbete

För utredarna som arbetat med Stuvkällarmordet i 17 år var beskedet om att den misstänkta inte kunde åtalas svårt att svälja. De hade lagt tusentals arbetstimmar på fallet, genomfört hundratals förhör och följt oräkneliga spår.

“Det känns som ett hån mot allt vårt arbete,” sa en av utredarna. “Men framför allt är det ett hån mot Marie och hennes familj. Vi har gjort vårt jobb. Vi har hittat mördaren. Men rättvisa kan inte skipas på grund av en lag som inte hängt med i den tekniska utvecklingen.”

Polisen har trots detta uttryckt en viss tillfredsställelse med att ha löst fallet tekniskt, även om det inte ledde till åtal.

“Det ger åtminstone ett slags avslut,” sa spaningsledaren. “Familjen och allmänheten vet nu att vi identifierat gärningspersonen. Det är inte en främling, en okänd mördare, som fortfarande är på fri fot. Vi vet vem det är, även om lagen hindrar oss från att gå vidare.”

Vad betyder detta för framtiden?

Stuvkällarmordet och dess oväntade upplösning har fått långtgående konsekvenser för debatten om preskriptionstider i Sverige. Fallet har blivit ett skolexempel på hur modern teknik kan lösa gamla brott, men också på hur lagstiftningen inte alltid hänger med i den tekniska utvecklingen.

“Detta är ett fall som kommer att studeras av juridikstudenter i många år framöver,” sa en rättsexpert. “Det visar på en kollision mellan modern teknik och äldre lagstiftning, och reser viktiga frågor om balansen mellan rättvisa för offren och rättssäkerhet för unga lagöverträdare.”

Den pågående översynen av lagstiftningen, som kan leda till förlängda preskriptionstider för unga som begår grova brott, är ett direkt resultat av uppmärksamheten kring detta fall. Om förslaget går igenom skulle preskriptionstiden för mord begångna av minderåriga förlängas från 15 till 25 år.

“Det är kanske den enda positiva konsekvensen av denna tragedi,” sa Birgitta Borén. “Att Maries död kanske kan leda till en förändring som gör att andra familjer i framtiden kan få den rättvisa som nekats oss.”

Frågan om upprättelse för offren

För Marie Johanssons familj handlar kampen nu mycket om att få någon form av upprättelse, även om det inte kan bli i form av ett straff för mördaren.

“Vi vill att sanningen ska komma fram,” sa Birgitta Borén. “Vi vill att alla ska veta vad som hände Marie, och vem som gjorde det. Det är det enda vi har kvar att kämpa för.”

Familjen har också uttryckt en önskan om att den misstänkta kvinnan själv skulle träda fram och erkänna.

“Det skulle betyda mycket om hon tog ansvar för det hon gjort,” sa Birgitta. “Det skulle visa att hon har något slags samvete. Men jag tvivlar på att det kommer att hända. Hon har ju klarat sig undan i alla dessa år.”

I brist på en rättslig process har mediernas granskning av fallet blivit ett slags alternativt forum för att belysa sanningen. Reportage i tidningar som Expressen och GP har gett en inblick i både offrets och den misstänktas liv, och försökt förstå vad som hände den ödesdigra kvällen i oktober 2005.

Stuvkällarmordet i ett större sammanhang

Stuvkällarmordet är inte enbart en tragedi för Marie Johansson och hennes familj utan också en del av ett större mönster av ouppklarade mord i Sverige. Årligen förblir flera mord olösta, och vissa försvinner ur det allmänna medvetandet.

Men med ny teknik och uthålliga utredare löses fler och fler gamla fall. Det kända dubbelmordet i Linköping är ett exempel, mordet på Mohammed Ammouri och Anna-Lena Svensson som löstes med hjälp av släkt-DNA, den första gången denna metod användes i Sverige för att lösa ett mord.

“DNA-tekniken har revolutionerat mordutredningar,” förklarade en expert på forensisk genetik. “Det som var omöjligt att lösa för 20 år sedan kan vi nu ofta klara upp med hjälp av ett litet DNA-spår.”

I fallet med Stuvkällarmordet var det just rutinmässig DNA-provtagning och konstant jämförelse med databasen som till slut gav resultat – men för sent för att leda till åtal.

Stödet till familjen

Under de 17 år som gått sedan mordet har Maries familj fått stort stöd från allmänheten. Stuvkällarmordet blev något som många göteborgare minns som en händelse som skakade staden.

“Folk kommer fortfarande fram till mig och pratar om Marie,” berättade Birgitta. “Många kommer ihåg henne från butiken. Hon var en person som spred glädje omkring sig.”

Efter DNA-genombrottet och den efterföljande besvikelsen över att åtal inte kunde väckas har stödet ökat ytterligare. En grupp har bildats på sociala medier för att stödja familjens kamp för en lagändring.

“Det är så många som tycker att det är fel,” sa Birgitta. “Inte bara vår familj utan tusentals människor som skriver till mig och säger att de tycker det är helt sjukt att en mördare kan gå fri bara för att hon var ung när hon slog ihjäl min syster.”

Kriminaltekniken som löste fallet

Den DNA-profil som säkrades från brottsplatsen 2005 var tydlig men gav inga träffar i polisens register. I 17 år förblev profilen ett spöke i systemet – en okänd person som efterlystes för ett brutalt mord.

När den misstänkta kvinnan greps för stöld på Ikea var det standard att ta ett DNA-prov. Sådana prov tas rutinmässigt vid många typer av brott och jämförs automatiskt med DNA-spår från ouppklarade fall.

“Det var en automatiserad process,” förklarade en DNA-expert. “Hennes prov kördes genom systemet och matchade mot det säkrade DNA:t från 2005. Det är så många gamla fall löses idag – genom rutinmässig provtagning och ständig jämförelse.”

Den tekniska bevisningen var enligt experter överväldigande. Det handlade inte om en delvis matchning eller en statistisk sannolikhet, utan om en fullständig DNA-profil som med extrem säkerhet pekade ut kvinnan.

“Det är så nära ett hundraprocentigt säkert bevis man kan komma,” sa experten. “I en rättegång skulle detta ha varit avgörande bevisning.”

Människan bakom statistiken

Marie Johansson var vid sin död 36 år gammal. Hon beskrivs av familj och vänner som en varm och omtänksam person med stort hjärta. Hon älskade sitt arbete i tygaffären och hade en särskild förmåga att hjälpa kunder att hitta rätt tyg för sina projekt.

“Hon kunde verkligen sitt jobb,” berättade en tidigare kollega. “Hon visste allt om tyger och hade ett öga för färg och mönster. Kunderna älskade henne.”

Marie hade planer på att vidareutbilda sig inom design och drömde om att en dag öppna en egen butik. Dessa drömmar krossades brutalt den oktoberkvällen 2005.

“Det svåraste är att tänka på allt hon aldrig fick uppleva,” sa hennes syster. “Hon skulle ha fyllt 53 i år. Hon kunde ha haft barn, sett dem växa upp. Allt det tog mördaren ifrån henne.”

För familjen har sökandet efter rättvisa blivit ett sätt att hantera sorgen och hålla Maries minne levande. Trots motgången med preskriptionen fortsätter de att kämpa för en förändring av lagen.

“Vi kan inte få Marie tillbaka,” sa Birgitta. “Men vi kan se till att hennes död inte var förgäves, genom att driva på för en förändring som kan ge andra familjer den rättvisa vi nekats.”

Avslöjanden om den misstänktas nya liv

Enligt uppgifter som framkommit i media har den misstänkta kvinnan, som nu är i 30-årsåldern, levt ett till synes vanligt liv efter mordet. Hon har skaffat familj och arbetar som tidigare nämnts med utsatta ungdomar på ett HVB-hem.

När Expressen konfronterade kvinnan med uppgifterna om att hon pekats ut som Maries mördare vägrade hon kommentera anklagelserna.

“Jag har inget att säga om det,” ska hon enligt tidningen ha sagt innan hon stängde dörren.

För Marie Johanssons familj är vetskapen om att den misstänkta mördaren arbetar med utsatta ungdomar svår att hantera.

“Det är helt sjukt,” sa Birgitta Borén till media. “Att hon som tog min systers liv nu får forma unga människors framtid. Det är ofattbart.”

Arbetsgivaren kunde inte informeras om misstankarna eftersom kvinnan aldrig dömts för brottet och därför inte fanns i belastningsregistret. Detta har väckt frågor om hur samhället ska hantera personer som misstänks för allvarliga brott men aldrig kan åtalas på grund av preskription.

“Det är ett dilemma,” sa en expert på arbetsrätt. “Å ena sidan har vi oskuldspresumtionen – att alla ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad i domstol. Å andra sidan finns det en DNA-match som med stor säkerhet pekar ut henne som mördare. Hur ska samhället förhålla sig till det?”