Stuvkällarmordet på Marie Johansson i Göteborg 2005

2024-04-12 Alex

Stuvkällarmordet på Marie Johansson är ett av de mest uppmärksammade och tragiska mordfallen i Göteborgs moderna historia. Den 13 oktober 2005 mördades Marie Johansson, en 36-årig kvinna, brutalt på sin arbetsplats, tygaffären Stuvkällaren på Kyrkogatan i centrala Göteborg. Trots omfattande polisarbete och tekniska bevis förblev fallet olöst i 17 år, tills ett oväntat genombrott vintern 2022. Denna artikel utforskar detaljerna kring mordet, utredningen och de juridiska komplikationer som följde.

Mordet

Marie Johansson arbetade som butiksbiträde på Stuvkällaren, en populär tygaffär i Göteborg. Den 13 oktober 2005 var en vanlig arbetsdag för Marie, men när hon skulle stänga butiken på kvällen inträffade det ofattbara. Hon blev brutalt överfallen och mördad inne i butiken. Hennes kropp hittades morgonen därpå av en kollega som kom för att öppna butiken. Polisen larmades omedelbart, och en omfattande utredning inleddes.

Utredningen


Initiala åtgärder

Polisen säkrade snabbt brottsplatsen och började samla in bevis. Bland de första fynden fanns DNA och fingeravtryck som inte tillhörde Marie. Dessa bevis skulle visa sig vara centrala i den långdragna utredningen. Polisen genomförde också dörrknackning i området och förhörde vittnen som kunde ha sett något misstänkt.

Teknisk bevisning

Den tekniska bevisningen var omfattande. Förutom DNA och fingeravtryck säkrades även övervakningsbilder från en kamera i närheten av butiken. Bilderna var dock suddiga och gav ingen klar bild av gärningspersonen. En fantombild togs fram med hjälp av ny teknik, men trots detta ledde inte spåren till något genombrott.

Vittnesmål och tips

Polisen mottog många tips från allmänheten och följde upp varje ledtråd noggrant. Totalt topsades runt 700 personer i jakten på gärningspersonen. Trots detta förblev fallet olöst, och polisen stod inför en vägg av tystnad och brist på konkreta bevis som kunde leda till ett gripande.

Åren som gick


Familjens kamp

Under de 17 år som följde efter mordet kämpade Maries familj för att hålla fallet vid liv i media och hos polisen. De deltog i intervjuer, organiserade minnesstunder och arbetade aktivt för att hålla allmänhetens uppmärksamhet på fallet. Deras hopp om rättvisa för Marie var starkt, trots att åren gick utan några genombrott.

Polisarbetet fortsätter

Polisen gav aldrig upp hoppet om att lösa fallet. De fortsatte att analysera den tekniska bevisningen med hjälp av ny teknik och metoder som utvecklades över åren. DNA-profilerna jämfördes kontinuerligt med nya databaser, och varje nytt tips följdes upp noggrant. Trots detta förblev gärningspersonen okänd.

Genombrottet


En oväntad vändning

Vintern 2022, nästan 17 år efter mordet, kom ett oväntat genombrott. En kvinna blev topsad efter att ha åkt fast för stöld på Ikea i Göteborg. DNA-analysen visade att hon var den misstänkta mördaren. Detta var ett chockerande och oväntat resultat som gav nytt hopp om att fallet äntligen skulle kunna lösas.

Juridiska komplikationer

Trots det tekniska genombrottet visade det sig att den misstänkta kvinnan var under 18 år vid tiden för mordet. Enligt svensk lag innebär detta att preskriptionstiden på 15 år hade löpt ut, vilket innebar att hon inte kunde åtalas för mordet. Detta var en stor besvikelse för både polisen och Maries familj, som hade hoppats på rättvisa.

Efterspel


Åklagarens frustration

Åklagaren Ulrika Åberg uttryckte sin frustration över att behöva lägga ner utredningen trots det tekniska genombrottet. Hon påpekade att det var en tragisk situation där rättssystemet inte kunde leverera rättvisa på grund av lagens begränsningar. Åberg och andra inom rättsväsendet har sedan dess krävt en lagändring för att möjliggöra utredning av sådana allvarliga brott även efter preskriptionstiden.

Familjens reaktion

Maries familj var förkrossad över att rättvisa inte kunde skipas trots att gärningspersonen hade identifierats. De har fortsatt att kämpa för en lagändring och för att hålla Maries minne vid liv. Deras kamp har fått stöd från många inom samhället som också anser att lagarna bör ändras för att förhindra att liknande situationer uppstår i framtiden.

Diskussion om preskriptionstiden


Lagstiftningens begränsningar

Preskriptionstiden för mord i Sverige är 25 år, men för personer under 18 år vid brottstillfället är den endast 15 år. Detta innebär att om en gärningsperson inte identifieras inom denna tidsram kan de inte åtalas, oavsett hur stark bevisningen är. Detta har lett till debatt om huruvida lagarna bör ändras för att bättre reflektera allvaret i brott som mord.

Argument för lagändring

Förespråkare för en lagändring argumenterar för att mord är ett så allvarligt brott att det inte bör finnas någon preskriptionstid, oavsett gärningspersonens ålder vid brottstillfället. De menar att tekniska framsteg inom kriminalteknik gör det möjligt att lösa gamla fall, och att rättssystemet bör kunna agera på dessa bevis oavsett hur lång tid som har gått.

Motargument

Motståndare till en lagändring påpekar att preskriptionstider finns för att skydda rättssäkerheten och för att förhindra att människor åtalas för brott som begicks för mycket länge sedan, när bevis och vittnesmål kan ha blivit opålitliga. De menar att det är viktigt att upprätthålla en balans mellan rättvisa för brottsoffer och rättssäkerhet för misstänkta.

Slutsats

Stuvkällarmordet på Marie Johansson är ett tragiskt exempel på hur rättssystemets begränsningar kan hindra rättvisa, trots stark teknisk bevisning. Fallet har väckt viktiga frågor om preskriptionstider och hur lagarna bör anpassas för att bättre reflektera allvaret i brott som mord. Maries familj och många andra fortsätter att kämpa för en lagändring, i hopp om att framtida brottsoffer och deras familjer inte ska behöva uppleva samma frustration och besvikelse.

Fallet är också en påminnelse om det outtröttliga arbete som polisen och rättsväsendet utför för att lösa brott och leverera rättvisa, även när det verkar som om alla spår har kallnat. Trots att rättvisa inte kunde skipas i detta fall, fortsätter arbetet för att förbättra lagarna och säkerställa att liknande situationer inte uppstår i framtiden.