Malinmordet i Göteborg sommaren 1994

Malinmordet i Göteborg sommaren 1994

2024-06-07 Alex

Den ödesdigra natten som skakade Göteborg

Göteborg, sommaren 1994. Staden sjuder av liv med Gothia Cup i full gång och folk i rörelse överallt. Det var i denna atmosfär som en av Sveriges mest uppmärksammade mordgåtor skulle utspela sig. Malin Olsson, en 16-årig tjej från Dals-Ed, hade kommit till Göteborg för att spendera en del av sitt sommarlov hos en kompis. Vad som skulle bli en helt vanlig sommarkväll slutade i en tragedi som än idag, 30 år senare, förblir olöst.

Den 23 juli 1994 hade Malin och hennes vänner bestämt sig för att utforska Göteborgs nattliv. Staden var extra livlig denna kväll på grund av Gothia Cup, den internationella fotbollsturneringen för ungdomar som varje år lockar tusentals besökare. Tillsammans med några bekanta killar åkte sällskapet in till centrala Göteborg i en röd Cadillac.

Runt midnatt stannade sällskapet vid Shell-bensinmacken vid Ullevi på Skånegatan. Här inträffade något som skulle visa sig vara ödesdiger – Malin började röka vid bensinstationens pumpar, vilket var förbjudet. Föraren av Cadillacen påpekade detta, vilket ledde till en dispyt. Malin, som uppenbarligen tog illa vid sig, bestämde sig för att lämna sina vänner. Hon stack helt enkelt från platsen, och det blev sista gången hennes vänner skulle se henne i livet.

En till synes banal konflikt vid en bensinmack blev alltså startskottet för en serie händelser som skulle leda till ett brutalt mord bara några timmar senare.

Malins sista timmar

Efter att Malin lämnat bensinmacken finns bara fragmenterade vittnesmål om hennes rörelser. Enligt vissa vittnesuppgifter blev hon tilltalad av en mörkhyad man direkt när hon lämnade bensinstationsområdet. Andra vittnen såg henne senare när hon gick längs Friggagatan och vidare ut på Redbergsvägen.

På Redbergsvägen, en sträcka som leder bort från Göteborgs centrum, observerades Malin i sällskap med en yngre man i 20-årsåldern. Enligt vittnen erbjöd sig mannen att visa henne vägen någonstans. De sågs promenera tillsammans, och trots att Malin verkade vara lätt berusad, beskrevs hon som vid gott humör.

Vad som hände efter detta är höljt i dunkel. Det enda som är fastslaget är att Malin någon gång under natten hamnade på Östra kyrkogården – en plats där hon aldrig frivilligt skulle ha gått, enligt hennes mamma. Malin var nämligen rädd för kyrkogårdar och brukade undvika dem. Denna detalj har fått utredare att spekulera i om mördaren kan ha tvingat henne dit, eller ännu mer obehagligt – om mördaren kände till hennes rädsla.

Upptäckten på kyrkogården

Kort efter klockan 01:40 natten till den 24 juli hörde vittnen skrik från Östra kyrkogården. Trots att flera personer uppfattade ljuden, var det ingen som reagerade i stunden. Kanske avfärdades skriken som vanligt helgstök i en stad full av festande ungdomar.

Det var på denna kyrkogård som Malins kropp senare skulle hittas. Hon hade blivit strypt till döds, och hennes nakna kropp låg bredvid en gravsten. Hennes kläder hade slängts i en buske i närheten. Omständigheterna kring fyndplatsen och kroppens tillstånd fick polisen att snabbt misstänka att det rörde sig om ett sexualmord.

Vid brottsplatsen hittades flera viktiga spår. Ett läderbälte, som polisen misstänkte tillhörde mördaren, var ett av de centrala bevisen. Detta bälte har sedan dess varit ett fokus för utredningen, särskilt i takt med att DNA-tekniken utvecklats.

Ett annat märkligt fynd var en spår av fotografier som verkade vara strategiskt utplacerade. Dessa bilder, som ursprungligen funnits i Malins plånbok, bildade ett slags spår genom kyrkogården och vidare ut i omgivningen. Flera dagar efter mordet hittades Malins ID-kort i Kortedala, en förort till Göteborg. Det märkliga var att fotografiet från ID-kortet saknades, vilket ledde till teorin att mördaren behållit det som någon form av trofé – en tanke som är lika obehaglig som den är användbar för att skapa en profil av gärningsmannen.

Den inledande polisutredningen

När nyheten om mordet spreds, började en av de mest omfattande polisutredningarna i Göteborgs historia. Under den första veckan rapporterade Göteborgs-Posten och GT (tidigare Göteborgs-Tidningen) flitigt om fallet, med 22 respektive 24 artiklar. Medierna fokuserade initialt på polisens jakt på mördaren.

I september 1994, några månader efter mordet, gjorde polisen ett genombrott när de anhöll en man misstänkt för dådet. Men hoppet om en snabb lösning på fallet grusades när mannen släpptes efter bara ett par dygn. Enligt polisens kalla fall-grupp är denna man numera utvandrad och bedöms inte längre vara relevant för utredningen.

Polisen var extremt beroende av vittnesmål i den inledande fasen. I själva verket fokuserade 37 procent av alla artiklar i GP och GT under de första två månaderna efter mordet på just vittnesiakttagelser. Samtidigt var polisen huvudperson i 43 procent av artiklarna, vilket visar på medias intensiva bevakning av utredningsarbetet.

Efter det initiala arbetet avtog medieuppmärksamheten, men fallet försvann aldrig helt från allmänhetens medvetande – varken i Göteborg eller i Malins hemort Dals-Ed.

De misstänkta

Under årens lopp har flera personer pekats ut eller undersökts i samband med mordet på Malin Olsson. Några av dem har varit mer framträdande än andra i utredningen.

Anders Eklund

Ett namn som dykt upp i utredningen är Anders Eklund, en av Sveriges mest ökända sexualbrottslingar. Eklund dömdes 2008 till livstids fängelse för morden på 31-åriga Pernilla Hellgren år 2000 och 10-åriga Engla Höglund år 2008.

Vad som gör Eklund intressant i Malin-fallet är att han redan 1994, samma år som Malin mördades, dömdes för våldsbrott med sexuella inslag. Hans M.O. (modus operandi) och profilerade historia av att ge sig på unga kvinnor har gjort honom till en logisk person att titta närmare på. Trots detta har inga konkreta bevis kunnat binda honom till mordet på Malin, och han har själv förnekat all inblandning. Göteborgspolisen meddelar även att det finns inga kopplingar mellan Eklund och mordet på Malin.

Männen gripna 2008 och 2019

År 2008 greps en man misstänkt för våldtäkt, och i samband med detta undersöktes även hans eventuella koppling till Malin-mordet. Liksom i fallet med Anders Eklund saknades dock konkreta bevis.

År 2019 kom nya uppgifter om att en 58-årig man, som dömts för en 24 år gammal våldtäkt i Billdal 1995, skulle utredas för mordet på Malin. Mannen hade en stark geografisk koppling till området kring Östra kyrkogården och en historik av våldsbrott. Polisen var dock noga med att framhålla att han inte var formellt misstänkt, utan snarare en person av intresse på grund av hans profil och närhet till brottsplatsen.

Vlad och Jon Nödtveidt

Ett annat spår som utredarna följt involverar Vlad (numera känd som Victor Draconi) och Jon Nödtveidt. De två männen var inblandade i det uppmärksammade Keillers Park-mordet i Göteborg 1997, där en homosexuell man mördades. Båda dömdes för detta brott 1998.

Eftersom de var aktiva i Göteborg under mitten av 1990-talet, och Vlad även var misstänkt i andra våldsbrott vid den tiden, har det spekulerats kring deras eventuella koppling till mordet på Malin. Jon Nödtveidt var dessutom sångare i ett extremt metalband och de båda var medlemmar i en satanistisk sekt, vilket lett till spekulationer om möjliga ockulta motiv. Trots detta har polisen aldrig kunnat binda dem till Malins död.

Tekniska bevis och modern DNA-teknik

Läderbältet som hittades vid brottsplatsen har alltid ansetts vara ett potentiellt viktigt bevis. Polisens förhoppning har varit att det skulle kunna innehålla DNA-spår från gärningsmannen. I takt med att DNA-tekniken utvecklats drastiskt sedan 1994, har nya möjligheter öppnats.

Anders Eriksson, chef för polisens kalla fall-grupp i region Väst, har vid flera tillfällen betonat att teknisk bevisning är avgörande för att lösa mordet. Nationellt forensiskt centrum (NFC) jobbar kontinuerligt med att analysera det befintliga bevismaterialet med förhoppningen att hitta nya spår med hjälp av modern teknik.

Under senare år har polisen även samlat in DNA från flera personer som anses intressanta för utredningen. Detta görs för att kunna jämföra med eventuella spår som kan hittas på de gamla bevisen. Tyvärr har det än så länge inte lett till något genombrott.

Ett problem som påpekats är att polisen initialt inte lyckades säkra tydliga DNA-spår från brottsplatsen. Men arbetet med att försöka hitta biologiskt material på det befintliga bevismaterialet pågår fortfarande, och med dagens teknik kan även mycket små mängder DNA ge resultat.

Dals-Ed i sorg

Mordet på Malin Olsson har lämnat djupa spår i hennes hemort Dals-Ed. För en liten ort där alla känner alla blev förlusten av en ung, lovande 16-åring extra påtaglig. Malins mamma, Marita Olsson, har under alla år kämpat för att få veta sanningen om vad som hände hennes dotter.

“Det är fruktansvärt att fallet inte lösts,” har Marita uttryckt i intervjuer. Hon har aldrig gett upp hoppet om att få veta vem som var ansvarig för Malins död. För henne och många andra i Dals-Ed är det inte bara en fråga om rättvisa, utan också om att kunna få ett avslut.

Jämfört med andra mordfall, som till exempel Nancy Tavsan-mordet 2009, där medierna lade stort fokus på de anhörigas sorg, tenderade den initiala bevakningen av Malin-mordet att mer koncentrera sig på polisens arbete och vittnesmål. Detta speglar möjligen en förändring i hur media över tid valt att rapportera om liknande fall.

Malinmordet i dokumentärer och podcasts

Med tiden har Malinmordet blivit ett av Sveriges mest kända ouppklarade fall. Det har inspirerat till flera dokumentärer, reportage och podcasts som försöker belysa fallet och hålla minnet av Malin vid liv.

Aftonbladet Krim har producerat podcasten “Flickan på kyrkogården”, som går igenom händelserna under den ödesdigra natten och undersöker det aktuella läget i utredningen, trettio år efter mordet. Podcasten framhåller fallet som ett av landets mest kända kalla fall och söker svar på vad som egentligen hände.

Magasinet Filter har också uppmärksammat fallet genom ett omfattande reportage med tillhörande podcast. I sin granskning fokuserade Filter på potentiella brister i den tidiga utredningen, bland annat att spaningsledningen tidigt koncentrerade sig på en känd biltjuv, medan andra spår möjligen inte följdes upp tillräckligt.

I Filters podcast diskuteras även aspekter som “cirkelresonemang” och “rationalitetspresumtionen” i relation till utredningen – alltså tendensen att anta att människor handlar rationellt, vilket inte alltid är fallet när det gäller våldsbrott med sexuella inslag.

Dessa medieproduktioner fyller flera funktioner – de håller Malins minne levande, de uppmärksammar ett olöst fall som förtjänar fortsatt fokus, och de kan potentiellt generera nya tips som kan leda utredningen framåt.

Kalla fall-utredningen idag

Polisens kalla fall-grupp jobbar fortfarande aktivt med Malin-fallet. Prioriteringen ligger på att försöka få fram mördarens DNA genom att analysera de föremål som säkrades på brottsplatsen. Under de senaste åren har polisen även samlat in DNA från flera personer av intresse.

“Teknisk bevisning är avgörande för att lösa mordet på Malin Olsson,” har Anders Eriksson, chef för kalla fall-gruppen, upprepade gånger betonat. Utan ett DNA-match eller något annat avgörande tekniskt bevis är det svårt att knyta någon gärningsman till platsen med tillräcklig säkerhet för en fällande dom.

Utmaningen med kalla fall är att tiden inte står på utredarnas sida. Vittnen blir äldre, minnen bleknar, och personer av intresse kan hinna avlida innan de kan ställas till svars. Men tekniken utvecklas samtidigt, och det som var omöjligt att analysera 1994 kan vara fullt möjligt idag.

Möjliga teorier om motivet

I avsaknad av en identifierad gärningsman kan man bara spekulera kring motivet bakom mordet på Malin Olsson. Baserat på omständigheterna finns flera möjliga teorier:

  1. Ett slumpmässigt våldsdåd – Malin var på fel plats vid fel tillfälle och föll offer för en våldsbenägen person.

  2. Ett sexualbrott – Att Malin hittades naken och att tidiga medieuppgifter talade om ett “brutalt sexmord” pekar starkt i denna riktning.

  3. En gärningsman som kände offret – Uppgiften att Malin var rädd för kyrkogårdar och att hon ändå hamnade på en sådan kan tyda på att gärningsmannen hade viss kännedom om henne.

  4. En sadistisk gärningsman – Fotot som togs från ID-kortet och de utplacerade fotografierna antyder en gärningsman som möjligen ville bevara ett minne av sitt offer.

För polisen har alla dessa teorier varit aktuella genom åren, och motivbilden har förmodligen påverkat vilka personer som ansetts vara av intresse för utredningen. Anders Eklunds tidigare dom för sexualbrott och hans senare mord på unga kvinnor placerar honom i kategorin för sexualbrottslingar. Likaså har den 2008 gripne våldtäktsmannens profil passat in i detta mönster.

För Vlad och Jon Nödtveidt är bilden mindre tydlig – deras inblandning i Keillers Park-mordet visar att de var kapabla till grovt våld, men det mordets karaktär skiljer sig från Malin-mordet. Det kan dock inte uteslutas att deras närvaro i Göteborg vid tiden för Malins död har ett samband, även om konkreta bevis saknas.

Malinmordet som ett tidsdokument

Förutom att vara ett olöst brott är Malinmordet även ett tidsdokument över såväl polisiärt arbete som mediebevakning under 1990-talet. De begränsade tekniska möjligheter som fanns då, jämfört med idag, påverkade tydligt utredningens riktning. Den stora tilltron till vittnesmål, snarare än teknisk bevisning, är särskilt påtaglig när man granskar de tidiga artiklarna om fallet.

Medierapporteringen speglar också sin tid. En övervikt av artiklarna fokuserade på polisens arbete och jakten på mördaren, medan offret och de anhöriga fick mindre utrymme. Detta skiljer sig från hur liknande fall bevakas idag, där offrets personlighet och de anhörigas situation ofta får större plats.

Samhället Göteborg 1994 var också annorlunda än idag. Staden var fortfarande präglad av varvskrisen och omställningen till en tjänste- och kunskapsekonomi. Gothia Cup var redan då en stor händelse, men staden hade inte samma internationella profil som nu. Östra kyrkogården, belägen relativt centralt, var ett typiskt exempel på ett område som kunde upplevas som både tillgängligt och lite avsides på samma gång – vilket gjorde det till en potentiell brottsplats.

Frustration och hopp - Malinmordet tre decennier senare

När man tittar på Malinmordet 30 år senare är det lätt att gripas av frustration över att ingen fällts för brottet. För Malins anhöriga är denna frustration naturligtvis mångdubbelt större. Ändå finns tecken på att utredningen inte är helt körd i botten.

Tekniska framsteg fortsätter att ge nya möjligheter. Den kriminalteknik som finns idag var otänkbar 1994, och vad som kommer att vara möjligt om ytterligare tio år kan vi bara spekulera om. Polisens kalla fall-grupp har inte gett upp hoppet, och med jämna mellanrum dyker fallet upp i media igen, vilket kan generera nya tips.

Som en av utredarna uttryckte det: “Vissa brott löser sig för att gärningsmannen pratar, andra för att tekniken utvecklas. I Malins fall hoppas vi på det senare.”

Kronologisk tidslinje över händelserna kring Malinmordet

Trettio år av ovisshet

Malinmordet förblir ett av Sveriges mest kända ouppklarade fall, präglat av en rad märkliga omständigheter – den plötsliga dispyten vid bensinmacken som fick Malin att lämna sina vänner, den mystiska mannen som erbjöd sig att visa vägen, de utplacerade fotografierna, det saknade ID-kortsbildet och läderbältet som lämnades kvar.

För polisen är detta ett fall som vägrar att lägga sig till ro – ett olöst pussel där vissa bitar fortfarande saknas. För Malins familj och vänner är det en oläkt såryta, en påminnelse om ett liv som avslutades alldeles för tidigt en sommarnatt i Göteborg 1994.

Och för allmänheten är Malinmordet en påminnelse om att våldsbrott inte alltid får sin upplösning, att gärningsmän ibland går fria, och att rättvisan inte alltid segrar – åtminstone inte inom den tidsram vi önskar.

Men så länge polisens kalla fall-grupp fortsätter sitt arbete, så länge DNA-tekniken utvecklas, och så länge minnet av Malin hålls vid liv genom dokumentärer, podcasts och artiklar, finns det hopp om att sanningen en dag ska komma fram.