Palmemordet – Mordet på Sveriges Statsminister Olof Palme 1986

2025-01-16 Martin

Olof Palme var en framstående figur inom svensk politik, känd för sitt engagemang för social rättvisa och internationellt samarbete. Han tjänstgjorde som Sveriges statsminister i två omgångar och hans politiska gärning präglades av progressiva reformer och en stark röst i globala frågor. Mordet på honom den 28 februari 1986 i Stockholm skakade inte bara Sverige utan sände även chockvågor genom det internationella samfundet. Händelsen jämfördes i sin nationella effekt med mordet på president John F. Kennedy i USA, vilket understryker den djupa sorg och bestörtning som drabbade det svenska folket. Trots en omfattande och långvarig utredning avslutades den officiellt först 2020 utan att någon slutgiltig dom hade fallit. Den olösta gåtan har lämnat ett bestående intryck på Sverige och har gett upphov till otaliga teorier och spekulationer.

Mordet på Olof Palme rubbade den allmänna bilden av Sverige som en fredlig och säker nation. Denna händelse avslöjade en sårbarhet i det svenska samhället som tidigare inte hade upplevts i modern tid. Chocken och traumat som följde på mordet har haft en långvarig inverkan på det nationella psyket och har präglat den efterföljande diskussionen kring säkerhet och politik.

Mordet på Olof Palme (28 februari 1986)

Förspelet till mordet

Beslutet för Olof Palme och hans fru Lisbeth Palme att gå på bio och se filmen “Bröderna Mozart” togs med kort varsel. Lisbeth Palme hade under eftermiddagen diskuterat filmplaner med sin son Mårten Palme, och Olof Palme fick kännedom om planerna först senare på kvällen. Vid det laget hade Palme redan avböjt ytterligare personskydd från säkerhetstjänsten, vilket speglade hans önskan om att leva ett så normalt liv som möjligt trots sin höga position. Paret mötte sin son och hans flickvän utanför Grand Cinema vid 21-tiden. Biljetterna till filmen var nästan slutsålda, men Palme blev igenkänd av biljettkassören som erbjöd honom och hans fru teaterdirektörens platser.

Palmes beslut att inte ha med sig livvakter den här kvällen, trots att han var statsminister, väckte många frågor i efterhand. Det framstod som ett uttryck för hans tro på ett öppet och tillgängligt samhälle, men det kom också att granskas noggrant i ljuset av mordet. Säkerhetsprotokollen för högt uppsatta politiker kom att diskuteras intensivt efter denna händelse.

Skjutningen

Efter filmen, omkring klockan 23:15, lämnade Olof och Lisbeth Palme sin son och hans flickvän och promenerade söderut längs Sveavägen. Klockan 23:21, i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan, närmade sig en ensam gärningsman paret bakifrån och sköt Olof Palme i ryggen på nära håll. Lisbeth Palme träffades av ett andra skott som dock endast orsakade en lättare skada. Gärningsmannen flydde sedan österut längs Tunnelgatan.

I den omedelbara efterdyningen av skjutningen uppstod en viss förvirring och det rapporterades om dröjsmål i larmcentralens hantering. Ett vittne ringde in om skjutningen, men samtalet dirigerades felaktigt. Denna initiala fördröjning i kommunikationen kan ha påverkat de tidiga insatserna på brottsplatsen.

Omedelbara efterspelet

En sjuksköterska som passerade platsen försökte omedelbart att hjälpa den fallne statsministern. En taxichaufför som hade observerat händelsen larmade polisen via sin mobilradio. Olof Palme fördes till Sabbatsbergs sjukhus där han dödförklarades vid ankomsten klockan 00:06 den 1 mars 1986. Det misstänkta mordvapnet var en revolver av kaliber .357 Magnum.

Det faktum att mordvapnet aldrig återfanns kom att bli ett betydande hinder i utredningen och en av huvudorsakerna till att Christer Pettersson senare frikändes. Avsaknaden av detta konkreta bevis försvårade möjligheten att knyta någon person definitivt till mordet.

Inledande polisutredningar och huvudmisstänkta

Victor Gunnarsson

Victor Gunnarsson, i medierna kallad “33-åringen”, var en av de första som misstänktes för mordet på Olof Palme. Han var känd för sina högerextrema åsikter och sitt uttalade hat mot Palmes socialistiska politik. Gunnarsson var medlem i Europeiska Arbetarpartiet (EAP), en organisation som hyste starka anti-Palme-sympatier. I hans bostad hittades även pamfletter med ett starkt kritiskt innehåll mot Palme.

Gunnarsson greps och förhördes flera gånger i samband med mordet och satt även anhållen under en period. Han släpptes dock senare på grund av att bevisningen mot honom försvagades, främst på grund av att ett viktigt vittnes identifiering av honom vid brottsplatsen ifrågasattes. Efter att ha utsatts för trakasserier på grund av sin status som misstänkt i Palmemordet emigrerade Gunnarsson till USA. Han mördades senare i North Carolina 1993.

Det tidiga fokuset på Gunnarsson indikerar att polisen inledningsvis undersökte möjligheten att mordet var politiskt motiverat och utfört av någon med högerextrema sympatier som var starkt emot Palmes ideologi. Även om Gunnarsson aldrig åtalades för mordet på Palme, visar hans fall hur tidiga misstankar formades kring politiska motiv.

PKK-spåret

Ett annat betydande spår i polisutredningen var teorin om att Kurdistans arbetarparti (PKK) skulle ligga bakom mordet. Denna teori, som framför allt drevs av utredningsledaren Hans Holmér, spekulerade i att PKK skulle ha mördat Palme antingen på grund av att hans regering hade klassificerat dem som en terroristorganisation eller i samband med vapenaffärer.

Vissa uppgifter, inklusive påståenden från den tidigare PKK-kommendanten Semdin Sakik, antydde att PKK var inblandat i mordet som hämnd för utvisningen av kurdiska rebeller från Sverige. PKK själva förnekade dock dessa anklagelser och menade att det rörde sig om en turkisk komplott för att misskreditera dem. Trots omfattande utredningar och förhör med ett stort antal PKK-anhängare kunde ingen konkret bevisning som knöt PKK till brottsplatsen någonsin presenteras.

Fokus på PKK-spåret blev alltmer kontroversiellt och ledde till kritik mot polisens utredningsmetoder. Många ansåg att Holmér och hans team lade för mycket resurser på detta spår utan att ha tillräckligt med substantiell bevisning. Det spekuleras i att politiska hänsyn eller påtryckningar utifrån kan ha bidragit till att detta spår prioriterades så högt trots bristen på konkreta bevis. Palmes regerings beslut att terrorstämpla PKK och den rådande geopolitiska situationen kan ha spelat en roll i detta.

Christer Pettersson

Christer Pettersson var en person med kriminell bakgrund, inklusive en tidigare fängelsedom för dråp, och hade även problem med alkohol och droger. Han kom tidigt att betraktas som en huvudmisstänkt i mordutredningen. Mer än två år efter mordet pekade Lisbeth Palme ut honom i en polisuppställning.

År 1989 dömdes Pettersson i tingsrätten för mordet på Olof Palme, men han frikändes i hovrätten året därpå på grund av bristande bevisning. Hovrätten pekade bland annat på att mordvapnet saknades och att det fanns tveksamheter kring tillförlitligheten i Lisbeth Palmes identifiering. Polisuppställningen kritiserades hårt eftersom Lisbeth Palme i förväg hade fått information om att den misstänkte var alkoholist, vilket kan ha påverkat hennes val.

Trots frikännandet fortsatte Pettersson att vara en kontroversiell figur, och många ansåg att han var skyldig till mordet. Han erhöll skadestånd för felaktig fängelsevistelse och levde senare i offentligheten, bland annat genom intervjuer i media. Christer Pettersson avled 2004, fortfarande juridiskt oskyldig till mordet på Olof Palme.

Fallet med Christer Pettersson illustrerar hur komplexa vittnesmål kan vara och hur viktigt det är med korrekta polisprocedurer i utredningar av sådana allvarliga brott. Trots att Lisbeth Palme var övertygad om sin identifiering ledde bristen på teknisk bevisning och tveksamheter kring identifieringsprocessen till att Pettersson frikändes.

Stig Engströms (“Skandiamannen”) framträdande

Stig Engström, en grafisk designer som arbetade på försäkringsbolaget Skandia i närheten av brottsplatsen, pekades ut som den mest sannolika gärningsmannen i Palmemordet 2020. Han var ett tidigt vittne som uppgav att han var bland de första på platsen och att han till och med hade försökt hjälpa Olof Palme.

Engströms egna berättelser om händelsen var dock inkonsekventa och motsades av andra vittnen och polisens observationer. Det var känt att Engström hade en negativ syn på Palme och hans politik och umgicks i kretsar som var kritiska mot statsministern. Han hade även kunskap om vapen och hade genomgått militär utbildning samt varit medlem i en skytteklubb. Vittnesmål beskrev en person som flydde från brottsplatsen och vars signalement delvis stämde överens med Engströms utseende, inklusive en liten väska som han ofta bar med sig.

Journalisten Thomas Pettersson genomförde en omfattande privat utredning som starkt pekade mot Stig Engström som gärningsmannen. Chefsåklagare Krister Petersson meddelade i juni 2020 att Engström var den mest sannolika gärningsmannen, och hänvisade till de samlade omständigheterna. Eftersom Engström avled år 2000 kunde dock ingen åtal väckas och utredningen lades officiellt ner. Beslutet att peka ut Engström som misstänkt kritiserades av många på grund av bristen på direkta bevis.

Det faktum att Stig Engström inte blev föremål för en mer ingående granskning tidigare i utredningen väcker frågor. Hans inkonsekventa uttalanden och närheten till brottsplatsen borde ha motiverat en noggrannare undersökning av hans roll redan i ett tidigt skede. Den privata utredningen av Thomas Pettersson var avgörande för att Engström återigen skulle hamna i fokus.

Större konspirationsteorier kring palmemordet

Mordet på Olof Palme har genom åren gett upphov till en mängd olika konspirationsteorier, vilket till stor del beror på att fallet förblivit olöst och på Palmes kontroversiella politiska ställningstaganden.

Sydafrikanska apartheidregimen

En teori som tidigt framfördes var att Palme mördades på grund av sitt starka engagemang mot apartheidregimen i Sydafrika. Palme stod i spetsen för den internationella opinionsbildningen mot apartheid-politiken i Sydafrika och för den koloniala frigörelsen, som noteras i Fokus.

Kurdiska rebeller (PKK)

Det såkallade PKK-spåret som nämnts tidigare i texten, har PKK varit föremål för spekulationer om inblandning i mordet.

CIA eller andra utländska makter

Palmes kritiska hållning till USA:s utrikespolitik, särskilt Vietnamkriget, och hans stöd till kommunistiska regimer har lett till teorier om inblandning från utländska underrättelsetjänster. Som Fokus noterar: “Den amerikanska stupiditeten och arrogansen är densamma. I fråga om Irak-kriget spelade Gerhard Schröder något som liknade den ensamma roll som Palme en gång spelade i Vietnamdebatten.”

Räd inom svenska säkerhetsstyrkor eller militären

Teorier har också cirkulerat om att högerextrema element inom svenska säkerhetsstyrkor eller militären ansåg att Palme var ett hot mot nationens säkerhet och därför låg bakom mordet.

Inblandning av svensk vapenindustri (Boforsaffären)

Kopplingar till den så kallade Boforsaffären, en korruptionsskandal inom svensk vapenindustri, har också föreslagits som ett möjligt motiv för mordet.

Jugoslaviska säkerhetstjänsten (UDBA)

En senare teori pekade ut den jugoslaviska säkerhetstjänsten UDBA som ansvarig för mordet, med påståenden från en tidigare UDBA-agent.

Ensamagerande gärningsmän (andra än Engström och Pettersson)

Utöver de huvudmisstänkta har även andra individer föreslagits som möjliga ensamagerande gärningsmän genom åren.

Det stora antalet och variationen av konspirationsteorier speglar den djupa osäkerhet och brist på avslut som präglar fallet. De reflekterar också Palmes polariserande roll i politiken och det turbulenta geopolitiska klimatet under 1980-talet.

Det Officiella avslutet av utredningen (2020)

Chefsåklagare Krister Petersson meddelade den 10 juni 2020 att utredningen av mordet på Olof Palme lades ner. Slutsatsen var att Stig Engström, “Skandiamannen”, var den mest sannolika gärningsmannen.

Inga direkta bevis presenterades, men åklagaren hänvisade till Engströms vapenkännedom, hans umgänge i anti-Palme-kretsar och att hans klädsel stämde överens med vissa vittnesbeskrivningar. Utredningen lades ner eftersom Engström dog år 2000, vilket omöjliggjorde ett åtal. Petersson medgav att det rent objektivt sett kunde röra sig om förtal av en avliden person att peka ut Engström som mördare, men han ansåg att det var försvarbart med hänsyn till det stora allmänintresset och de rimliga grunder som fanns för påståendet.

Även om utredningen officiellt avslutades med att en gärningsman namngavs, innebar bristen på odiskutabel bevisning och det faktum att den misstänkte var avliden att många inte kände att de fått ett slutgiltigt svar. Detta utfall bidrog till fortsatt skepsis och debatt kring mordet.

Medial och offentlig reaktion på utredningens avslutande

Tillkännagivandet av att Stig Engström var den sannolika mördaren och att utredningen avslutades genererade stor uppmärksamhet i media, både i Sverige och internationellt. Den offentliga reaktionen var dock till stor del kritisk och otillfredsställd, och många svenskar var inte övertygade om att Engström var den skyldige.

Kritiken riktades främst mot bristen på nya tekniska bevis, avsaknaden av mordvapnet och att slutsatsen byggde på indicier mot en person som inte längre var i livet. Vissa medier lyfte fram den långa historien av inkompetens och felaktiga spår inom polisutredningen, som exempelvis artikeln i Expressen som diskuterar bristande resurser i Palmeutredningen. Olof Palmes son, Mårten Palme, uttryckte dock sin övertygelse om att Engström var skyldig. Justitieombudsmannen (JO) begärde att polisen skulle motivera varför Engström hade pekats ut som misstänkt.

Den övervägande negativa reaktionen i media och hos allmänheten understryker det djupt rotade misstroendet mot den officiella utredningen och den fortsatta önskan om en mer definitiv lösning baserad på konkreta bevis. Att peka ut en avliden person utan oomtvistlig bevisning gjorde föga för att stilla de decennier av spekulationer och osäkerhet som präglat fallet.

Olof Palmes politiska gärning och betydelse

Olof Palme var en framträdande socialdemokratisk politiker som tjänstgjorde som statsminister i Sverige mellan 1969 och 1976 samt från 1982 fram till sin död 1986. Han var en stark förespråkare för social rättvisa, jämlikhet och internationellt samarbete. Hans politik inkluderade utbyggnad av välfärdsprogram, stöd till utvecklingsländer samt ett starkt motstånd mot Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika.

Palme var en uttalad kritiker av USA:s utrikespolitik och Sovjetunionens invasion av Afghanistan, vilket gjorde honom till en kontroversiell figur både i Sverige och internationellt. Han spelade en viktig roll i att medla i internationella konflikter och var en stark anhängare av FN. Hans död markerade en vändpunkt i svensk politik och bidrog till en senare förskjutning mot mer konservativa styren. Vissa hyllar honom som arkitekten bakom det moderna Sverige, medan han mötte starkt motstånd från konservativa kretsar.

Palmes politiska arv präglas av hans progressiva socialpolitik och hans tydliga röst i internationella frågor. Detta gav honom stor beundran men skapade också många politiska fiender, vilket kan ha bidragit till motiven bakom hans mord.

Inverkan på synen på säkerhet och öppenhet inom svensk politik sedan 1986

Mordet på Olof Palme chockade det svenska folket djupt och utmanade deras självbild av ett tryggt och harmoniskt samhälle. Det ledde till en ökad granskning av säkerhetstjänsterna och deras förmåga att skydda högt uppsatta personer. Trots mordet fortsatte Palmes efterträdare, Ingvar Carlsson, initialt att ha samma syn på personlig säkerhet, vilket speglade en fortsatt tro på öppenhet inom svensk politik.

Det faktum att mordet förblev olöst i över tre decennier har sannolikt bidragit till ett minskat förtroende för rättssystemet och regeringens förmåga att hantera kriser. Fallet har blivit en symbol för ett olöst trauma i svensk historia.

Palmemordet hade en bestående psykologisk och politisk inverkan på Sverige. Det skakade landets bild av att vara en exceptionellt fredlig och öppen nation och väckte grundläggande frågor om sårbarheten i det demokratiska systemet inför politiskt våld. Den långvariga oförmågan att lösa brottet har sannolikt bidragit till en känsla av oro och ett ifrågasättande av de institutioner som ansvarar för lag och ordning. Den initiala reaktionen att upprätthålla en öppen politisk kultur trots mordet belyser spänningen mellan säkerhet och de traditionella svenska värderingarna av tillgänglighet och förtroende.

Palmemordet i forskning och arkiv

I Riksarkivet finns omfattande material relaterat till Palmemordet, som framgår av Riksarkivet. Dokumenten innehåller allt från tidningsartiklar till officiella utredningar och visar den enorma omfattningen av material som samlats under årtionden av efterforskning.

Utredningen av Palmemordet har blivit ett av de dyraste och mest omfattande brottsutredningarna i Sveriges historia. Den enorma mängden material och den långa tidsperioden som utredningen pågick har gjort det svårt för forskare att få en fullständig överblick över fallet. Samtidigt har det också lett till en kontinuerlig omprövning av olika teorier och bevis, vilket har bidragit till fascinationen för fallet inom både forskning och populärkultur.

Trots allt - ett ouppklarat brott

Mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 är en av de mest betydelsefulla och omskrivna händelserna i modern svensk historia. Trots en omfattande polisutredning som pågick i över tre decennier och involverade ett flertal huvudmisstänkta – från högerextremisten Victor Gunnarsson till PKK och den dömde och senare frikände Christer Pettersson – förblev mordet länge en olöst gåta. Först 2020 presenterade chefsåklagare Krister Petersson slutsatsen att Stig Engström, “Skandiamannen”, var den mest sannolika gärningsmannen. Denna slutsats baserades dock på indicier och Engströms bortgång år 2000 innebar att ingen rättslig prövning kunde ske.

Det officiella avslutet av utredningen mottogs med skepsis av många i media och hos allmänheten. Bristen på direkta bevis och mordvapnet, tillsammans med det faktum att den utpekade gärningsmannen var avliden, gjorde att många kände att fallet fortfarande inte var slutgiltigt löst. De många konspirationsteorier som har florerat genom åren vittnar om den djupa osäkerhet och brist på avslut som präglar Palmemordet.

Olof Palmes politiska gärning och hans betydelse för svensk politik och samhälle är oomtvistlig. Han var en stark röst för social rättvisa och internationellt samarbete, och hans progressiva politik har haft en långvarig inverkan på Sverige. Mordet på honom skakade landets självbild och har sedan dess påverkat synen på säkerhet och öppenhet inom svensk politik. Även om utredningen nu är officiellt avslutad, lever minnet av Olof Palme och mysteriet kring hans död kvar som ett öppet sår i svensk historia.

Trots det officiella avslutet av utredningen förblir Palmemordet ett öppet kapitel i svensk historia. Den brist på ett allmänt accepterat svar innebär att händelsen fortsätter att debatteras och omtolkas, vilket speglar ett djupt samhälleligt behov av att förstå detta traumatiska ögonblick i landets historia. Eller som en veteran inom Palmeutredningen, Lennart Gustafsson, uttryckte det i Expressen: “Det finns mycket att göra i Palmeutredningen som jag vill påstå bara är halvdant gjort.”