Olösta Jespermordet i Sollentuna 2020

2025-06-09 Martin

Den 1 juni 2020 förändrades livet för en familj i Sollentuna för alltid. Jesper, 24 år gammal, knivhöggs bara 200 meter från sitt hem en vanlig måndag kväll. Fem år senare saknas fortfarande svar på vem som tog hans liv och varför.

Jesper - en ung man mitt i livet

Jesper var 24 år när han dog. Han hade precis tagit ett viktigt steg in i vuxenlivet genom att köpa sin första lägenhet i Helenelund i mars 2020. Det var en milstolpe som många unga vuxna känner igen - känslan av att äntligen ha sitt eget hem och se framtiden öppna sig.

Han beskrevs som en helt vanlig ung man utan kopplingar till kriminalitet. Inga hot hade riktats mot honom, inga kända konflikter fanns i hans liv. Han hade sina vänner, sitt hem och såg fram emot framtiden. Ingenting i hans vardag tydde på att han skulle bli offer för dödligt våld.

Kvällen då allt förändrades

Måndagen den 1 juni 2020 var en varm och ljus sommarkväll. Jesper hade tillbringat eftermiddagen med vänner vid ett bad - en av de där spontana aktiviteter som hör sommaren till. Det var avslappnat och vanligt, precis som tusentals andra unga människor runt om i landet gjorde samma kväll.

Vid 21:30 var Jesper på väg hem från vännerna. Sträckan till hans lägenhet i Helenelund var kort, bara omkring 200 meter. Det var en välkänd väg i ett område där han bodde och kände sig trygg. Han skulle snart vara hemma efter en trevlig dag med vänskap och bad.

Men någonstans på den korta vägen hände det som skulle förvandla en vanlig kväll till en tragedi. Jesper attackerades med kniv och träffades i bröstet. Skadorna var så allvarliga att han dog på platsen. En person som var ute och promenerade med sin hund upptäckte honom och larmade omedelbart polisen, men det var redan för sent att rädda Jespers liv.

Första spår och vittnesuppgifter

I de första timmarna efter mordet arbetade polisen intensivt med att samla information från platsen och närområdet. Det de hade att utgå från var begränsat men viktigt.

En person hade setts springa från brottsplatsen i riktning mot Stupvägen. Vittnet beskrev att personen bar mörka, varma kläder - något som var märkligt en varm junikvall. Kanske var det ett medvetet val för att dölja identiteten, eller så speglade klädvalet nervositet och panik hos gärningsmannen.

Vittnesuppgiften gav polisen en första riktning men var frustrerande vag. En löpande figur i mörka kläder kunde beskriva många människor. Det räckte för att polisen skulle veta åt vilket håll gärningsmannen försvunnit, men inte för att identifiera någon specifik person.

Området runt brottsplatsen genomsöktes systematiskt. Polisens hundpatruller arbetade med att följa eventuella doftspår, medan tekniker med metaldetektorer sökte efter mordvapnet och andra bevis. Varje meter av marken undersöktes noggrant, men det verktyg som använts för att döda Jesper hittades aldrig.

En omfattande utredning utan genombrott

Polisens utredning av Jespers mord blev omfattande. Under åren som följde genomfördes över 400 förhör - en siffra som visar på det enorma arbete som lades ner för att försöka lösa fallet.

Utredarna pratade med alla som kunde tänkas ha relevant information. Jespers vänner förhördes om kvällen, hans rörelser och eventuella konflikter han kunde ha haft. Grannar och andra som befann sig i området intervjuades om vad de sett eller hört. Polisen gick igenom övervakningsbilder från butiker och byggnader i närheten av brottsplatsen.

Jespers hela liv granskades metodiskt. Hans telefon och sociala medier undersöktes för att hitta kopplingar till potentiella gärningsmän. Hans ekonomiska situation kartlades för att utesluta motiv kopplade till skulder eller ekonomiska tvister. Alla hans sociala kontakter identifierades och kontrollerades.

Polisen sökte också efter kopplingar till andra brott, både lösta och olösta. Kanske kunde mordet på Jesper kopplas till någon annan brottslig aktivitet i området, eller till en gärningsman som begått liknande brott tidigare. Men inga sådana kopplingar hittades.

Trots alla ansträngningar förblev det grundläggande problemet olöst: motivet. Varför skulle någon vilja döda Jesper? Vem hade anledning att skada honom? Svaren på dessa frågor uteblev, vilket gjorde utredningen extremt svår att driva framåt.

När konventionella metoder inte räcker

2023, tre år efter mordet, överfördes fallet till polisens kalla fall-gruppen. Det var ett beslut som ingen familj vill se, eftersom det innebär att de konventionella utredningsmetoderna inte har lett till resultat. Men det betyder inte att polisen ger upp.

Kalla fall-gruppen arbetar med en annan approach än den akuta utredningen. De har tid att gå igenom allt material med färska ögon, att se mönster och kopplingar som kanske missades tidigare. De kan också dra nytta av teknisk utveckling - DNA-analyser blir mer sofistikerade, bildanalys utvecklas, och nya databaser kan ge träffar på bevis som tidigare inte ledde någonstans.

Ibland kommer genombrott i kalla fall-utredningar från oväntat håll. En annan brottsling som grips kan ge information som visar sig vara relevant. Vittnen som tidigare varit rädda att komma fram kan ändra inställning när tiden gått. Ny teknik kan analysera gamla spår på sätt som inte var möjliga tidigare.

Men kalla fallsarbete kräver tålamod. För familjer som Jespers innebär överföringen både hopp och resignation - hopp om att nya perspektiv ska ge svar, men också insikten att svaren inte kom när de förväntades.

En mammas ensamhet och kamp

Susanne, Jespers mamma, har blivit ansiktet utåt för familjens kamp för rättvisa. Hon har medverkat i TV-programmet “Efterlyst” och gett intervjuer till media för att hålla fallet levande i allmänhetens medvetenhet. Det kräver enorm styrka att exponera sin sorg offentligt, men för familjer till mordoffer blir detta ofta en nödvändighet.

“Vi vill bara förstå varför du mördade Jesper. Vad gav dig rätten att ta hans liv? Han som var så full av liv,” sa Susanne i en intervju 2024. Orden är en direkt vädjan till gärningsmannen, men också ett uttryck för den maktlöshet som familjer till mordoffer känner när rättvisan dröjer.

Jesper skulle ha fyllt 25 år kort efter mordet - en födelsedag som aldrig fick firas. För föräldrar blir sådana datum särskilt svåra, årliga påminnelser om allt som försvann den kvällen i juni.

Susannes offentliga engagemang tjänar flera syften. Det håller Jespers minne levande, det påminner allmänheten om att gärningsmannen fortfarande är fri, och det kan nå den person som har information som kan leda till ett genombrott. När ett mord försvinner från nyheterna riskerar det att glömmas, även av dem som kanske sitter på avgörande uppgifter.

Men det är också en otrolig börda. Att vara den som måste påminna samhället om att rättvisan uteblir, att ständigt hoppas på genombrott som kanske aldrig kommer. Familjer till mordoffer hamnar i en särskild form av limbo - de kan inte helt gå vidare eftersom frågor kvarstår, men de kan inte heller stanna still eftersom livet måste fortsätta.

Tystnaden som omger mordet

En av de mest frustrerande aspekterna av Jespers fall är tystnaden som omger det. Trots omfattande mediebevakning och familjens fortsatta vädjan verkar ingen ha kommit fram med den information som skulle kunna lösa fallet.

Det finns flera möjliga förklaringar. Kanske såg eller hörde verkligen ingen något avgörande den kvällen. Kanske är personer som har information rädda för konsekvenserna av att komma fram. Eller så förstår de inte betydelsen av det de vet.

Ibland har människor information utan att vara medvetna om dess värde. De kanske såg någon som betedde sig konstigt, men tänkte inte på det vid tillfället. De kanske hörde ljud eller såg rörelser som verkade normala då, men som i efterhand kan få betydelse för utredningen.

Polisen fortsätter att uppmana alla som tror sig ha information att höra av sig, oavsett hur obetydlig den kan verka. Vad som kan verka som en liten detalj för en utomstående kan vara nyckeln polisen behöver.

Tiden som gått sedan mordet kan paradoxalt nog vara till hjälp. Personer som var rädda att komma fram 2020 kanske känner sig tryggare nu. Relationer som hindrade människor från att prata då kanske har förändrats. Lojaliteter kan ha skiftat på sätt som gör det möjligt för nya röster att höras.

Frånvaron av motiv

Det som gör Jespers mord särskilt gåtfullt är den totala frånvaron av något uppenbart motiv. I de flesta fall av dödligt våld finns åtminstone en förklaringsmodell - ekonomiska konflikter, personliga tvister, våld i nära relationer, kopplingar till kriminalitet. Här verkar ingenting av detta stämma.

Jesper hade inga kända fiender. Han var inte inblandad i kriminalitet. Han hade inga dramatiska kärleksrelationer som gått fel. Hans ekonomi var tillräckligt stabil för att han skulle kunna köpa lägenhet. Allt tyder på att han levde ett helt vanligt liv för en 24-åring i Sverige.

Detta leder till obehagliga frågor. Var det slumpmässigt våld? Någon som genomgick en psykotisk episod? Ett fall av förväxling? Eller finns det kopplingar som fortfarande inte har upptäckts?

Varje möjlighet är oroande på sitt sätt. Slumpmässigt våld innebär att vem som helst kan drabbas när som helst. Förväxling skulle betyda att Jesper dog för någon annans skull. Dolda kopplingar skulle innebära att polisen trots omfattande utredning missat något väsentligt.

Polisen har säkert övervägt alla dessa scenarier. De har analyserat Jespers liv från alla tänkbara vinklar, sökt efter dolda konflikter, undersökt möjligheten att mordet var slumpmässigt eller ett fall av mistaken identity. Men svaren har inte kommit.

Fallet idag

I april 2025 presenterade polisen nya spår i utredningen i TV-programmet Efterlyst. Trots detta förblir fallet öppet och polisen tar fortfarande emot tips och information från allmänheten.

Kalla fall-gruppen arbetar i sitt eget tempo utan den press som aktiva utredningar innebär. De kan granska material grundligt, vänta på teknisk utveckling och låta nya vittnen komma fram när tiden är rätt. Det är tålmodigt arbete som ibland lönar sig, men som kräver att familjer fortsätter att vänta på svar.

För Jespers familj innebär varje dag som går utan framsteg en påminnelse om att rättvisan dröjer. De balanserar hopp om svar mot behovet av att fortsätta sina liv, en av de svåraste aspekterna av att vara anhörig till ett mordoffer.

Det finns fortfarande hopp. Så länge fallet är öppet finns möjligheten att rätt information ska komma fram vid rätt tidpunkt. Ny teknik kan ge genombrott, nya vittnen kan komma fram, andra fall kan ge kopplingar som tidigare var osynliga.

Men ju längre tid som går, desto mindre sannolikt blir det att fallet löses. Det är en tävling mot tiden som polisen inte alltid vinner. Vittnesminnen bleknar, fysiska bevis försämras, människor flyttar eller dör.

En pågående vädjan

Jespers familj fortsätter att vädja till allmänheten om hjälp. De vet att någon någonstans kan ha den information som behövs för att lösa fallet. Kanske såg någon något den kvällen som de inte tänkt på tidigare. Kanske vet någon något om en person som betedde sig konstigt omkring den tiden.

Polisen uppmanar alla som tror sig ha information, oavsett hur obetydlig den kan verka, att höra av sig.

Jespers mord förblir ett av Sveriges olösta mysterier. En ung mans liv som togs på en junikväll i Sollentuna, utan förklaring och utan rättvisa. För hans familj fortsätter kampen för svar, och för samhället är det en påminnelse om att rättvisan inte alltid segrar.

Men så länge fallet är öppet finns hopp. Och så länge familjer som Jespers fortsätter att kämpa finns chansen att de svar som hans död förtjänar en dag ska komma fram.