Mordet i Skellefteå på Jessica Torstensson 1992

2024-05-31 Martin

Bakgrunden till det olösta fallet

En kylig decemberkväll 1992, närmare bestämt den 26 december, förändrades Skellefteå för alltid när den 19-åriga Jessica Torstensson hittades mördad i närheten av sin mors bostad. Detta brutala brott skulle komma att bli ett av Sveriges mest uppmärksammade olösta mordfall, ett så kallat “kallt fall” som fortfarande väcker frågor och spekulationer mer än tre decennier senare.

Mordet inträffade mitt under julhelgen när de flesta familjer fortfarande satt samlade kring sina julgranar. Desto mer skakande var nyheten som spred sig genom den annars så lugna norrländska staden. Jessica, en ung kvinna med hela livet framför sig, hade blivit utsatt för ett brutalt knivdåd, och händelsen skulle komma att sätta djupa spår i lokalsamhället.

Timingen var nästan ödesbestämd för att försvåra utredningen. Inte nog med att mordet skedde under en högtid då polisens resurser normalt är begränsade – samma natt drog en våldsam storm in över området. Enligt uppgifter från TV-programmet “Svenska fall för FBI” resulterade detta oturliga sammanträffande i att i princip all teknisk bevisning på brottsplatsen spolades bort av ovädret. Detta var ett enormt bakslag för utredarna som därmed berövades avgörande ledtrådar redan från start.

Den initiala utredningen (1992-1996)

När polisen påbörjade sin utredning ställdes de inför flera utmaningar utöver de väderrelaterade problemen. De exakta omständigheterna kring Jessica Torstenssons försvinnande och död har aldrig blivit helt klarlagda i offentliga källor, vilket i sig är talande för utredningens komplexitet.

Den initiala polisinsatsen innefattade sannolikt standardprocedurer som brottsplatsundersökningar, insamling av vittnesmål och förhör med anhöriga. Men avsaknaden av teknisk bevisning till följd av stormen gjorde att utredarna tvingades förlita sig mer på vittnesuppgifter och indicier – en svår utgångspunkt för att lösa ett mordfall.

Under 1992-1996 genomfördes utredningsarbete i regionen, men specifika detaljer om framsteg eller motgångar i fallet är sparsamma i offentliga källor. Denna tystnad kan tyda på att utredningen snabbt stötte på svårigheter, alternativt att polisen höll sina kort tätt intill bröstet av utredningstekniska skäl.

Något som är värt att notera är att polisen på den tiden inte hade tillgång till den sofistikerade DNA-teknologi som existerar idag. På 90-talet var DNA-analys fortfarande en relativt ny och begränsad metod i svenska brottsutredningar. De tekniker som fanns tillgängliga var inte lika känsliga som dagens, vilket betydde att även om polisen säkrade biologiska spår kunde dessa vara otillräckliga för att identifiera en gärningsman.

Kritik mot polisens arbete?

Intressant nog framkommer inte någon omfattande eller specifik kritik mot polisens hantering av Jessica-fallet i tillgängliga källor. Detta är anmärkningsvärt eftersom olösta mordfall ofta brukar generera kritiska röster, särskilt från anhöriga eller medier.

Detta betyder dock inte nödvändigtvis att utredningen var felfri. Under 1990-talet fanns en allmän diskussion om ineffektivitet inom svensk polis. En kriminalkommissarie uttryckte exempelvis oro över att polisen riskerade att “administrera ihjäl sig” på grund av tungrodd byråkrati och dubbelarbete. Sådana systemiska problem kan mycket väl ha påverkat även Torstensson-utredningen.

Det faktum att stormen förstörde tekniska bevis var naturligtvis bortom polisens kontroll, men frågan kvarstår om utredningen därefter prioriterades tillräckligt, eller om den med tiden hamnade längre ner på listan när nya fall krävde resurser. Det är en klassisk problematik för så kallade kalla fall – de tenderar att bli just kalla när nya, akuta ärenden kräver omedelbar uppmärksamhet.

Misstänkta som grillades av snuten

Två personer dömda för andra mord

Enligt obekräftade uppgifter ska polisen ha granskat minst två individer som tidigare dömts för mord i samband med utredningen av Jessica Torstenssons död. Tyvärr framgår det inte av de tillgängliga källorna vilka dessa personer var eller varför de ansågs relevanta för utredningen.

Detta tillvägagångssätt är dock inte ovanligt i mordutredningar. Polisen undersöker ofta personer med tidigare våldsbrott i bagaget, särskilt när dessa visar likheter med det aktuella brottet. Att dessa personer senare avfördes från utredningen kan tyda på att polisen kunde fastställa att de inte var involverade, exempelvis genom alibikontroller eller genom avsaknad av koppling till brottsplatsen eller offret.

Den 30-årige mannen (anhållen 1996)

En 30-årig man ska ha anhållits 1996 i samband med utredningen, men detaljerna kring denna händelse är få. Källorna ger ingen information om grunderna för anhållandet, hur länge mannen satt anhållen, eller varför han slutligen släpptes.

Tidsmässigt innebär detta att mannen anhölls cirka fyra år efter mordet, vilket kan indikera att polisen fortsatte att aktivt arbeta med fallet långt efter den initiala utredningen – eller att nya uppgifter framkom som ledde till detta genombrott. Att han senare släpptes tyder dock på att bevisen inte höll för att gå vidare med åtal.

Den 36-årige våldsmannen

En annan person som nämns i sammanhanget är en 36-årig man med tidigare våldsbrottslighet. Även i detta fall saknas närmare information om när han greps, på vilka grunder, och varför han sedermera släpptes. Hans ålder och bakgrund skulle kunna tyda på att han var en etablerad brottsling som hamnade i polisens sökarljus baserat på sin profil snarare än direkta bevis.

Det är värt att fundera över om denna “våldsman” är samma person som den 30-årige mannen, fast vid ett senare tillfälle i utredningen när han blivit äldre, eller om det rör sig om två helt olika individer. Utan mer precisa uppgifter är det svårt att avgöra.

Kopplingen till mordförsöket i Sunnanå – fanns den?

En intressant aspekt av Jessica-fallet är den påstådda kopplingen till ett mordförsök i Sunnanå. Tyvärr ger det tillgängliga materialet ingen information om detta mordförsök eller dess eventuella koppling till mordet på Jessica Torstensson.

Om det faktiskt fanns en koppling, skulle det kunna innebära att samma gärningsman var aktiv i området under denna period. Alternativt skulle det kunna handla om liknande modus operandi som fick polisen att misstänka ett samband. Det är inte ovanligt att polisen letar efter mönster och kopplingar mellan olika våldsbrott, särskilt i närliggande geografiska områden.

Avsaknaden av information om denna koppling i offentligt material kan bero på flera faktorer: det kan ha varit en arbetshypotes som senare övergavs, det kan ha rört sig om information som polisen medvetet höll tillbaka av utredningstekniska skäl, eller så var kopplingen helt enkelt inte så stark som den initialt verkade.

Nya spår? DNA-teknikens möjligheter ger hopp

Sedan maj 2024 finns inga dokumenterade genombrott eller nya uppgifter i Jessica-fallet enligt de tillgängliga källorna. Detta betyder dock inte att utredningen är helt död.

I modern tid har DNA-tekniken utvecklats dramatiskt, och detta har öppnat nya möjligheter för att lösa kalla fall. Särskilt intressant är användningen av släktskapsdatabaser, en metod som har fått stor uppmärksamhet efter framgångar i USA med att lösa decennier gamla mordfall, mest känt kanske Golden State Killer-fallet.

Rättsmedicinalverket har explicit nämnt mordet på Jessica Torstensson som ett kallt fall där man undersöker möjligheterna att använda DNA-analys, inklusive släktskapsdatabaser, för att finna nya ledtrådar. Detta ger ett visst hopp om att fallet fortfarande anses möjligt att lösa trots de initiala svårigheterna med förstörda bevis.

DNA-släktforskning fungerar genom att man jämför DNA från en brottsplats med DNA i olika databaser där privatpersoner frivilligt har laddat upp sina genetiska profiler för släktforskning. Även om gärningsmannen själv inte finns i dessa databaser, kan släktingar finnas där, vilket kan leda polisen till rätt person genom att bygga släktträd och eliminera kandidater.

Problemet i Jessica-fallet är dock fortfarande den initiala bristen på tekniska bevis. Om polisen inte lyckades säkra tillräckligt med DNA-material från brottsplatsen innan stormen förstörde spåren, finns det helt enkelt inget att jämföra med i databaserna.

Mediernas intresse håller fallet vid liv

Ett fenomen som har bidragit till att hålla Jessica-fallet aktuellt i det kollektiva medvetandet är mediebevakningen, särskilt i form av true crime-program och podcasts som fokuserar på olösta fall.

Podden “Olösta Fall” tog i avsnitt 59 (september 2020) upp knivmordet på Jessica Torstensson. I avsnittet framkommer den intressanta uppgiften att fallet av vissa anses vara “polisiärt uppklarat”, men att ingen ännu hade dömts för mordet. Detta antyder att polisen kan ha en stark misstanke om vem den skyldige är, men att bevisen helt enkelt inte räcker för åtal – en frustrerande situation för både utredare och anhöriga.

TV-serien “Svenska fall för FBI” ägnade ett avsnitt (säsong 1, avsnitt 5, 2015) åt fallet, där experterna Bo Åström och Mark Safarik undersökte mordet. Programmet betonade särskilt hur stormen under mordnatten hade förstört avgörande tekniska bevis.

“Veckans brott” med Leif GW Persson hade 2011 ett inslag om mordet på Jessica Torstensson.

En annan podcast, “Lägerelden”, har också behandlat Jessica-fallet, vilket tyder på ett fortsatt intresse och engagemang från allmänheten.

Denna typ av mediebevakning kan ha både positiva och negativa effekter på en mordutredning. Å ena sidan kan den hålla fallet aktuellt och potentiellt generera nya tips från allmänheten. Å andra sidan kan den skapa ryktesspridning och snedvridna uppfattningar om fallet som kan försvåra polisens arbete.

Jämförelse med andra kalla fall i Sverige

För att sätta mordet på Jessica Torstensson i perspektiv är det värt att jämföra med andra prominenta kalla fall i Sverige. Bland de mest kända finns mordet på Malin Lindström från 1996, som faktiskt fick en oväntad vändning 2022 när Högsta domstolen beviljade resning i fallet baserat på ny DNA-bevisning. Detta visar på det verkliga värdet av att bevara biologiskt material från brottsplatser, även i decennier.

I tältmorden i Appojaure noterade polisen att vissa ägodelar hade stulits från offren, inklusive en systemkamera med tillbehör. År 1993, nästan ett decennium senare, fick programmet “Efterlyst” uppgifter från en person som påstod sig ha kameraväskan i sin ägo. Detta visar hur viktigt det är att hålla dessa fall vid liv i medvetandet – tips kan komma långt efter själva brottet.

Även i Da Costa-fallet har DNA-analys varit central. Polisen kritiserades där för att inte ha DNA-testat en person som tidigare dömts för styckmord. Detta belyser vikten av att undersöka alla tänkbara spår, oavsett hur lång tid som gått.

Spekulationer och teorier – vad hände egentligen?

I avsaknad av en definitiv lösning på fallet har olika teorier naturligt nog uppstått genom åren. Baserat på det tillgängliga materialet kan vi identifiera några huvudlinjer i dessa spekulationer:

Teorin om en slumpmässig gärningsman: En teori är att Jessica föll offer för en slumpmässig våldshandling av en förbipasserande, kanske någon som var påverkad eller psykiskt instabil. Denna typ av slumpmässiga brott är notoriskt svåra att lösa när teknisk bevisning saknas.
Teorin om en bekant gärningsman: Det faktum att fallet av vissa anses vara “polisiärt uppklarat” kan tyda på att polisen har en stark misstanke riktad mot någon i Jessicas närhet, men där bevisen inte räcker för åtal. Detta skulle kunna förklara varför personer har anhållits men sedan släppts.
Teorin om koppling till andra brott: Den påstådda kopplingen till mordförsöket i Sunnanå öppnar för möjligheten att en seriegärningsman var aktiv i området. Om så var fallet, kan lösningen på Jessica-fallet potentiellt finnas i utredningen av andra, liknande brott.
Teorin om felspår i utredningen: En möjlighet är att utredningen tidigt hamnade på villovägar, kanske på grund av bristfälliga vittnesuppgifter eller felaktiga antaganden, vilket ledde utredarna bort från den verklige gärningsmannen.

Det är viktigt att påpeka att dessa teorier är just spekulationer och inte nödvändigtvis avspeglar den faktiska utredningen eller verkliga omständigheter kring mordet.

Familjen och lokalsamhällets sår

Även om det tillgängliga materialet inte ger detaljerad information om hur Jessicas familj och det lokala samhället i Skellefteå hanterade tragedin, kan vi anta att effekterna var djupgående och långvariga.

För familjen innebär ett ouppklarat mord inte bara sorgen över förlusten utan också den plågsamma osäkerheten och avsaknaden av avslut. Att inte veta vem som berövade en älskad familjemedlem livet, eller varför, lämnar sår som aldrig riktigt läker. Dessutom innebär mediebevakning och återkommande uppmärksamhet kring årsdagar och när fallet diskuteras i true crime-format att familjen gång på gång påminns om sin förlust.

För lokalsamhället kan ett ouppklarat mord skapa en bestående känsla av otrygghet. Tanken att en mördare potentiellt fortfarande finns där ute, kanske till och med som en del av samhället, kan vara djupt oroande. Det kan också förändra hur människor uppfattar sin hemstad – Skellefteå blev efter 1992 inte bara känt för Skellefteå AIK och gruvnäringen, utan även för ett olöst mordfall.

Framtidsutsikter för utredningen

Trots att det gått över tre decennier sedan Jessica Torstensson mördades, finns det fortfarande hopp om att fallet kan få en lösning. De främsta skälen till optimism är:

DNA-teknologins utveckling: Som tidigare nämnts har DNA-teknik utvecklats enormt sedan 90-talet. Prover som då ansågs otillräckliga för analys kan idag potentiellt ge resultat med moderna metoder. Särskilt tekniker som massiv parallellsekvensering (MPS) har revolutionerat möjligheten att analysera små, gamla eller nedbrutna DNA-prover.
Släktskapsdatabaser: Användningen av kommersiella släktskapsdatabaser som verktyg i brottsutredningar är relativt ny men har visat sig mycket effektiv. I Sverige har genetikern och DNA-släktforskaren Peter Sjölund uttryckligen nämnt mordet på Jessica Torstensson som ett av de fall han hoppas kunna lösa med denna metod.
Tid och samvetskval: Ibland kan tid vara en allierad i mordutredningar. Personer som hållit tyst om vad de vet kan med åren utveckla samvetskval och till slut träda fram. Relationer förändras också över tid – någon som tidigare skyddat en misstänkt kanske inte längre känner samma lojalitet decennier senare.
Fortsatt medieintresse: Det faktum att fallet fortsätter att diskuteras i media håller det levande i det allmänna medvetandet, vilket ökar chansen att någon med information till slut träder fram.

Samtidigt finns det betydande utmaningar:

Förlorade bevis: Den initiala förstörelsen av tekniska bevis på grund av stormen kan ha orsakat oåterkalleliga skador på utredningen.
Tiden som fiende: Även om tid kan vara en allierad, är den också en fiende. Vittnen dör, minnen bleknar, och fysiska bevis kan försämras även under optimala förvaringsförhållanden.
Resursbegränsningar: Polisen har begränsade resurser och många aktuella fall att hantera. Att allokera tillräckligt med resurser till ett 30 år gammalt fall kan vara svårt att motivera.

Det kalla spåret - över 30 år av frågor utan svar

Mordet på Jessica Torstensson i Skellefteå 1992 förblir ett av Sveriges mest intressanta och tragiska olösta fall. Det illustrerar både svårigheterna med att lösa våldsbrott när omständigheterna är ogynnsamma från start, och det ihållande hoppet som modern teknologi ger för att till slut kunna ge rättvisa åt offer som länge varit utan.

Fallet visar också den djupa påverkan som våldsbrott har på samhällen och individer, och hur dessa händelser fortsätter att engagera människor långt efter att nyhetscyklerna har gått vidare.

För Jessica Torstenssons familj och vänner, liksom för invånarna i Skellefteå, är decemberkvällen 1992 fortfarande en öppen fråga – en fråga som kanske, med tiden och vetenskapens framsteg, till slut kan få sitt svar.

Men tills dess förblir mordet i Skellefteå på Jessica Torstensson 1992 ett kallt fall, ett olöst mysterium som fortsätter att fascinera och beröra nya generationer av svenskar.