Mordet på Catrine da Costa: Vad hände sommaren 1984?

Vad hände med Catrine da Costa?

Catrine da Costa dog sommaren 1984, och hennes kropp styckades. Hon sågs sist i livet i Kungsträdgården i Stockholm, förmiddagen den 10 juni.

Den 18 juli hittades delar av hennes kropp i Solna, och ytterligare delar hittades den 7 augusti en kilometer därifrån. Huvudet och de inre organen återfanns aldrig, vilket gjorde det omöjligt att fastställa dödsorsaken.

Den åklagare som lade ner förundersökningen 2009 sa att mycket talade för mord, men att det bygger på indicier.

Två läkare, rättsläkaren Teet Härm och allmänläkaren Thomas Allgén, åtalades för mordet i januari 1988. Båda frikändes den 8 juli samma år, men i domskälen skrev tingsrätten att de styckat kroppen, en gärning de inte var åtalade för.

Mordet är olöst och preskriberat sedan 2009. Arkiv över kalla fall i Sverige samlar fler svenska fall som aldrig klarats upp.

Vem var Catrine da Costa?

Catrine da Costa var en 27-årig kvinna med en bakgrund av hemlöshet och missbruk. Hon föddes Catrine Bäckström i Luleå den 19 juni 1956, och familjen flyttade till Stockholmsområdet 1959.

Våren 1984 saknade hon fast bostad och bodde i perioder hos olika män och på härbärgen. Hon var heroinmissbrukare och prostituerad i Stockholms innerstad. Hennes två barn hade omhändertagits av sociala myndigheter, och hon var vid sin död fortfarande gift med en portugisisk man som utvisats för narkotikainförsel.

En polisrapport från 1988 beskriver henne som ett snällt, blygt och lydigt barn. Hennes mor har uppgett att dålig självkänsla bidrog till missbruket.

När och var inträffade händelsen?

Catrine da Costa sågs sist i Kungsträdgården i centrala Stockholm, förmiddagen den 10 juni 1984, pingstdagen. Exakt klockslag är inte känt.

Kroppsdelarna hittades i Solna, norr om centrala Stockholm. Den första fyndplatsen låg vid Talludden under Essingeleden, nära Karlbergsbron. Den andra fyndplatsen, en kilometer därifrån, låg vid Eugeniavägen nära Karolinska institutet.

Åtalet 1988 gällde att de två läkarna mördat och styckat Catrine da Costa på rättsläkarstationen i Solna, som låg mellan de två fyndplatserna. Ingen dömdes för någon av gärningarna, och var kroppen styckades är inte fastställt.

Hur såg tidslinjen ut?

Tidslinjen sträcker sig över fyra decennier, från fynden av kroppsdelarna 1984 till regeringens beslut om ersättning 2026.

Datum	Händelse	Källa eller säkerhetsgrad
10 juni 1984	Catrine da Costa ses sist i livet, i Kungsträdgården.	Bekräftad
18 juli 1984	Kroppsdelar hittas i Solna.	Bekräftad
7 augusti 1984	Ytterligare kroppsdelar hittas i Solna.	Bekräftad
3 december 1984	Teet Härm grips, misstänkt för mordet.	Bekräftad
Januari 1988	Härm och Allgén åtalas för mord.	Bekräftad
8 juli 1988	Båda frikänns från mordanklagelserna.	Bekräftad
1 juli 2009	Förundersökningen läggs ner, preskriberad.	Bekräftad
16 juni 2026	Regeringen beviljar ersättning till Härm och Allgén.	Bekräftad

Varför skiljer sig uppgifterna om sista observationen?

Uppgifterna skiljer sig eftersom åklagaren och ett vittne pekar ut olika dagar. Enligt SVT:s granskning 2024 utgick åklagaren från pingstafton, den 9 juni, som tidpunkt för det misstänkta brottet.

Ett vittne uppgav i ett inspelat polisförhör att han talat med Catrine da Costa två gånger efter sin egen födelsedag den 10 juni. Enligt kriminologen Leif GW Persson får den uppgiften åklagarens gärningsbeskrivning att falla.

En uppgift finns också om att hon sågs den 15 juni vid Gamla Brogatan, i sällskap med en medelålders man. Uppgiften kommer från en enda källa och kan inte bekräftas.

Hur har polisen utrett fallet?

Polisutredningen fick till en början liten uppmärksamhet, eftersom antalet våldsbrott i Sverige var högt vid tiden.

Varför greps Teet Härm?

Efter ett tips riktades polisens misstankar mot rättsläkaren Teet Härm vid rättsläkarstationen i Solna. Hans arbetsplats låg mellan de två fyndplatserna, och han påstods ha varit kund hos prostituerade på Malmskillnadsgatan.

Han anhölls den 3 december 1984 men släpptes fem dagar senare i brist på bevis. Enligt Aftonbladet förhörde polisen över 200 kvinnor på Malmskillnadsgatan för att hitta en koppling mellan honom och da Costa, utan att någon kunde minnas att de träffats.

Vad hände med utredningen 1986 och 1987?

År 1986 omdirigerades polisresurser till mordutredningen efter statsminister Olof Palme, och da Costa-ärendet lades på is till året därpå. Hösten 1987 greps och häktades både Härm och allmänläkaren Thomas Allgén, som ytligt kände Härm.

Vilka fynd och bevis finns i fallet?

De viktigaste fynden i utredningen är kroppsdelarna som hittades i Solna, en handduk med hårstrån och obduktionsutlåtandet från rättsläkaren Jovan Rajs.

Vad visade obduktionen?

Jovan Rajs skrev i sitt utlåtande den 23 november 1984 att styckningen krävde allmänna medicinska kunskaper, till exempel i kirurgi och ortopedi, samt sakkunskap i anatomi och obduktionsteknik.

Enligt Aftonbladet slog Rajs i sitt första utlåtande i stället fast att kroppen styckats med såg eller motorsåg, av någon som möjligen visste hur man styckar ett djur. De två bedömningarna beskriver alltså olika grader av medicinsk kompetens hos den som styckat kroppen. Enligt samma granskning har Rajs utlåtande senare granskats av andra rättsläkare, som kommit till andra slutsatser.

Har DNA analyserats?

Ja, DNA har analyserats i fallet. En blå frottéhandduk med hårstrån från flera personer hittades några decimeter från kroppsdelarna vid det första fyndet, och fram till 2009 hade sju mäns DNA testats mot hårstråna, bland dem Härm och Allgén.

Hårstråna kom inte från någon av läkarna, och testerna gav bara en svag träff på en annan man, en träff som den kriminalkommissarie som tidigare lett utredningen kallade helt ointressant. Fingeravtrycken på plastpåsarna var för otydliga för att fastslå eller utesluta en fingeravtryckslämnare.

År 2009 nekade hovrätten en begäran om att DNA-testa bevarade vävnadsprover från en avliden man som tidigare dömts för styckmord.

Vilka vittnesuppgifter har lämnats?

De viktigaste vittnesuppgifterna handlar om vem som sist talade med Catrine da Costa, vad ett fotohandlarpar uppgav och vad Allgéns dåvarande fru berättade för polisen om parets dotter.

Vem uppgav sig ha talat med Catrine da Costa sist?

Ett vittne uppgav i ett inspelat polisförhör att han talat med Catrine da Costa två gånger efter den 10 juni. Uppgiften ifrågasätter åklagarens tidslinje för brottet.

Vad vittnade fotohandlarparet om?

Ett fotohandlarpar i Solna uppgav för polisen att en man lämnat in bilder på en styckad kropp för framkallning i deras butik. Inga bilder återfanns, och enligt Göteborgs-Posten visade polisens vittneskonfrontation inte att paret kunde identifiera läkarna.

Vad uppgav Allgéns dåvarande fru om dottern?

Allgéns dåvarande fru berättade 1985 för polisen att parets dotter, då 27 månader gammal, hade börjat tala om att ha bevittnat en styckning. Uppgifterna kom från modern, som frågade ut dottern och tolkade svaren, och de blev en central del av åtalet. Barnpsykiatern Frank Lindblad, som var sakkunnigt vittne i rättegången, sa 2024 att han aldrig uttalat sig om något styckmord i sina samtal med barnet.

Har någon åtalats eller dömts för mordet?

Två läkare åtalades för mordet på Catrine da Costa, men ingen har dömts. I media kallades de “obducenten” och “allmänläkaren”.

Vad hände i den första rättegången?

Åtalet väcktes i januari 1988 vid Stockholms tingsrätt. Den 8 mars ansåg en oenig tingsrätt att bevisningen var övertygande och beslutade om en rättspsykiatrisk undersökning i häkte.

Dagen därpå publicerade Aftonbladet uppgifter från nämndemän om vad som sagts under överläggningen. Svea hovrätt fann att ett rättegångsfel begåtts, hävde häktningsbeslutet den 22 mars och lät de åtalade gå fria i väntan på en ny rättegång.

Vad hände i den andra rättegången?

Den andra rättegången inleddes den 30 maj 1988 med nya domare. Tingsrätten begärde ett yttrande från Socialstyrelsens vetenskapliga råd i rättsmedicin, som kom fram till att dödsorsaken inte kunde fastställas eftersom de vitala organen saknades. Den 8 juli 1988 frikändes Härm och Allgén från mordanklagelserna.

Vad stod i domskälen?

I domskälen, som skiljer sig från själva domslutet, skrev tingsrätten att det var “ställt utom allt rimligt tvivel” att de två läkarna styckat kroppen. Brottet mot griftefriden var redan preskriberat och ingick inte i åtalet, så de kunde varken dömas eller frias för det.

Eftersom domslutet var friande kunde det inte överklagas, och Härm och Allgén fick aldrig skrivningen prövad på nytt. Hovrätten avvisade deras överklagande den 30 september 1988, och Högsta domstolen nekade prövningstillstånd i början av 1989.

Vad hände med läkarnas legitimationer?

Socialstyrelsen ansökte om att legitimationerna skulle dras in, med stöd av tingsrättens skrivning om styckningen, och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd biföll ansökan den 23 maj 1989. Kammarrätten upphävde först beslutet, men fastställde det den 31 maj 1991 efter en omprövning på order av Högsta förvaltningsdomstolen.

Kammarrätten gjorde då en egen bevisprövning med samma beviskrav som i ett brottmål och fann det ställt utom allt rimligt tvivel att läkarna styckat kroppen. Europakommissionen avvisade läkarnas klagomål 1992, och flera resningsansökningar avslogs mellan 2001 och 2014.

Fick läkarna skadestånd?

Nej, kravet på skadestånd avslogs. Härm och Allgén stämde staten 2007 och krävde 40 miljoner kronor i skadestånd, men Attunda tingsrätt ogillade kravet den 18 februari 2010.

Rätten konstaterade fel eller försummelser från statens sida på 27 av de påstådda 139 punkterna, men fann inget tillräckligt orsakssamband mellan felen och den skada läkarna uppgav sig ha lidit. Högsta domstolen beviljade inte prövningstillstånd 2012.

Två organisationer sökte nåd för läkarnas legitimationer, men regeringen tog 2012 och 2019 inte upp ansökningarna till prövning, eftersom en återkallad legitimation inte omfattas av nådeinstitutet.

Vilka teorier finns om vad som hände?

Teorierna nedan är inte fastställda. Flera andra personer har pekats ut som möjliga gärningsmän, och flera författare har diskuterat om Härm och Allgén var offer för ett justitiemord.

Vad vet vi om den tidigare styckmordsdömde mannen?

En polskfödd slaktare, i medierna kallad Slaktaren, dömdes på 1970-talet till rättspsykiatrisk vård för två mord och för att ha styckat en kvinna han levde med. Dagen efter att da Costas kropp hittades fick polisen enligt Nyheter24 ett tips om honom, och två förhör hölls med honom, men enligt samma granskning lades spåret åt sidan. Han blev aldrig formellt misstänkt i da Costa-fallet och avled 1987. Hovrätten nekade 2009 en begäran om att DNA-testa hans bevarade vävnadsprover. Vi namnger honom inte, eftersom han aldrig var formellt misstänkt i da Costa-fallet.

En annan man, i medierna kallad Solnamannen, greps 1999 skäligen misstänkt för mordet och släpptes efter två dygn. Hans DNA matchade inte hårstråna på handduken. En bok från 2015 pekar i stället ut en man som vid tiden drev en flyttfirma nära den första fyndplatsen. Boken är den enda källan till den teorin, och mannen har enligt källorna aldrig varit formellt misstänkt i fallet.

Var läkarna offer för ett justitiemord?

Journalisten Per Lindeberg förde i sin bok från 1999 fram teorin att Härm och Allgén var offer för ett justitiemord, en uppfattning som senare delades av stora delar av mediedebatten. Journalisten Hanna Olsson hävdade i sin bok från 1990 i stället att läkarna var skyldiga, med fokus på kön och klass i rättsprocessen.

Journalisten Lars Borgnäs förde i sin bok från 2003 fram teorin att da Costa mördades av en seriemördare, och motsatte sig uppfattningen att läkarna utsattes för ett justitiemord.

Varför är fallet fortfarande olöst?

Mordet på Catrine da Costa förblir olöst främst för att dödsorsaken aldrig kunde fastställas. Huvudet, de inre organen och delar av kroppen återfanns aldrig, vilket gjorde det omöjligt att avgöra hur hon dog. Utan fastställd dödsorsak kunde ingen fällas för mord, eftersom det inte gick att utesluta att hon dött en naturlig död och styckats därefter.

Den tekniska bevisningen, fingeravtryck och DNA på hårstrån, gick heller inte att knyta till en specifik gärningsman. Kriminologen Leif GW Persson har kallat polisens och åklagarens arbete en härdsmälta och sagt att i princip ingenting gjordes korrekt.

Den 25-åriga preskriptionstiden för mord löpte ut 2009. Delar av den tekniska bevisningen gick att analysera först långt efter fynden, med metoder som inte fanns 1984. Åklagaren la ner förundersökningen den 1 juli 2009.

Vad är den senaste utvecklingen i fallet?

Den senaste utvecklingen är att regeringen 2026 beviljade Härm och Allgén ersättning för hur fallet hanterades.

I november 2024 sände SVT dokumentärserien Det svenska styckmordet i fyra delar, gjord av journalisterna Dan Josefsson och Johannes Hallbom. Teet Härm intervjuades där för första gången. Samma år uppgav Jovan Rajs att han står fast vid sina anklagelser mot Härm.

John-Henri Holmberg, som var nämndeman i 1988 års rättegång, sa i december 2024 att han skäms över domen och kallade den ett justitiemord.

Den 25 januari 2025 krävde Sveriges Läkarförbund, i ett brev till justitieministern, en oberoende granskning av hur fallet hanterats. Den 11 maj 2026 lämnade Härm och Allgén, genom sina advokater Thomas Olsson och Filip Rydin, in en ansökan om fem miljoner kronor i ersättning ex gratia.

Den 16 juni 2026 beviljade regeringen, genom justitieminister Gunnar Strömmer, två miljoner kronor var i ersättning ex gratia. Strömmer sa att männen i praktiken dömts till ansvar för en gärning som de inte åtalats för, som var preskriberad och som de inte kunde överklaga, och bad om ursäkt på regeringens vägnar. Samtidigt betonade han att regeringen inte tar ställning i skuldfrågan kring styckmordet.

Vilka frågor återstår i utredningen?

Flera frågor är fortfarande obesvarade. Ingen vet var Catrine da Costa befann sig mellan den 10 juni och fyndet av kroppsdelarna. Huvudet och de inre organen har aldrig återfunnits, och ingen brottsplats är fastställd, varken för dödsfallet eller för styckningen.