Carl-Eric Björkegrens mystiska försvinnande 1994

2024-05-03 Martin

Den fallne finansmannen som försvann spårlöst

En solig junidag 1994 skulle den då 74-årige Carl-Eric Björkegren ta ett flyg från Kastrup till Stockholm. Han hade bokat in möten med sin advokat Henning Sjöström och sin dotter Eva på anrika Grand Hôtel. Men Björkegren dök aldrig upp. Ingen såg honom gå ombord på planet. Hans bagage hittades aldrig. Den före detta industrimagnaten hade bara… försvunnit.

Vad hände egentligen med mannen som en gång i tiden var en av Sveriges rikaste men som 1994 satt djupt skuldsatt efter en spektakulär konkurs? Blev han mördad? Rymde han från sina skulder? Och vilken roll spelade hans mystiske butler i denna historia?

Mannen som hade allt, och sedan förlorade allt

Carl-Eric Björkegren föddes den 9 oktober 1920 i Eslöv som son till köpmannen Carl Björkegren och Judith Jansson. Efter studentexamen 1938 påbörjade han en militär karriär och blev officer 1944. Två år senare befordrades han till löjtnant. Parallellt med militärtjänsten utbildade sig Björkegren vid Handelshögskolan i Göteborg, där han tog examen 1949.

Det var inom industrin som Björkegren skulle göra sitt stora avtryck. Han började sin karriär i stålindustrin och jobbade för Sandvik AB från 1953 till 1981. Under denna period byggde han upp en enorm förmögenhet och blev känd som en av Sveriges rikaste personer. Förutom sin framgång i affärsvärlden var Björkegren en hängiven konstsamlare med vad som ansågs vara Sveriges finaste privata konstsamling. Hans samling innehöll verk av mästare som Picasso, Miró, Chagall och Grünewald och värderades till svindlande en halv miljard kronor.

På 80-talet, när svenskt näringsliv var inne i en glödhet högkonjunktur, vidgade Björkegren sina vyer och gav sig in i den finansiella sektorn. Han investerade i fastigheter, aktier och ännu mer konst. Hans extravaganta livsstil blev närmast ikonisk – lyxbilar, paradvåningar och konstsamlingen som ständigt växte. 1987 utsågs han till årets privatekonom, och ett citat från den tiden sammanfattar hans affärsfilosofi: “konst köper jag för egna pengar, affärer gör jag med lånade”.

Men sen kom kraschen. Den ekonomiska krisen i början av 90-talet slog hårt mot Björkegren. Hans affärsimperium kollapsade och 1991 försattes han i personlig konkurs med astronomiska skulder på 1,3 miljarder kronor. Från toppen av den svenska finanseliten föll han brutalt, och tre år senare skulle hans liv ta en ännu mörkare vändning.

Den mystiska försvinnandedagen

Den 2 juni 1994 lämnade Carl-Eric Björkegren sitt hem i den exklusiva orten Viken, söder om Höganäs i Skåne. Enligt planerna skulle han ta ett flyg till Stockholm för att träffa sin advokat och dotter. Hans butler, Pierre Beckman, var den sista som såg honom i livet.

Enligt Beckmans berättelse lämnade han huset en stund för att ta hand om sitt barn. När han återvände var både Björkegren och hans bagage borta. Det verkade som om allt gått enligt planerna – Björkegren hade åkt iväg till sin planerade resa.

Men något var allvarligt fel. Björkegren dök aldrig upp till sina möten i Stockholm. Hans familj blev orolig men väntade ändå två hela veckor innan de anmälde honom försvunnen. Kanske trodde de att den notoriskt självständige affärsmannen bara hade ändrat sina planer utan att meddela dem.

Polisen inledde en utredning och misstänkte först att Björkegren helt enkelt hade stuckit utomlands för att komma undan sina enorma skulder. Men ju mer de grävde, desto mer övertygade blev de om att något mycket värre hade hänt. Till slut omrubricerades ärendet till mordutredning, trots att ingen kropp hittats.

Efter Björkegrens försvinnande såldes hans strandvilla i Viken av Gota Bank på tvångsauktion. Banken gjorde förlust på försäljningen och krävde hans döttrar på mellanskillnaden för att täcka lånen, vilket ledde till utdragna rättsliga dispyter. Den gigantiska konkursen avslutades först hösten 2003, efter tolv långa år, med tillgångar på 64 miljoner kronor mot skulder på 1,3 miljarder.

År 2005, elva år efter försvinnandet, dödförklarades Björkegren officiellt av Stockholms tingsrätt. Hans familj satte upp en minnesplakett på gamla kyrkogården i Viken, men de verkliga svaren på vad som hände Carl-Eric Björkegren får de kanske aldrig.

De många teorierna: Flykt, mord eller något ännu värre?

Under de 30 år som gått sedan Björkegrens försvinnande har flera teorier cirkulerat. Vissa mer trovärdiga än andra, men ingen har kunnat bevisas bortom rimligt tvivel. Här är de mest framträdande teorierna.

Teori 1: Det frivilliga försvinnandet

Den första och kanske mest uppenbara teorin var att Björkegren själv iscensatte sitt försvinnande för att slippa undan sina enorma skulder. Vid tiden cirkulerade rykten om att han hade setts på olika platser runt om i världen – på exklusiva Nordiska Kompaniet i Stockholm, på lyxhotell i Oman, på banker i Schweiz och till och med i Paraguay.

Men denna teori har flera svaga punkter. För det första rörde Björkegren aldrig sitt schweiziska bankkonto efter försvinnandet, något som verkar högst osannolikt om han planerade ett nytt liv utomlands. För det andra kontaktade han aldrig sin familj igen, något som hans barn – Anne och Carl – anser otänkbart med tanke på hans karaktär.

Kriminologen Leif GW Persson, som faktiskt träffade Björkegren personligen, har varit tydlig med sin åsikt: “Jag har aldrig trott på teorin om ett frivilligt försvinnande. Björkegren var en stolt jävel som hellre skulle dö än att gömma sig.”

Teori 2: Butlern gjorde det

Butlern Pierre Beckman var den sista som officiellt såg Björkegren i livet, vilket automatiskt gjorde honom till en person av intresse i utredningen. Misstankarna stärktes av rykten om att Beckman kort efter försvinnandet betalade sina egna skulder med en Rolex-klocka och en värdefull målning som misstänktes komma från Björkegrens samling.

Dessutom försvann Beckman själv en tid efter händelsen, vilket bara spädde på spekulationerna. Polisen misstänkte starkt att butlern hade fabricerat ett alibi för dagen då Björkegren försvann, men de kunde aldrig samla tillräckligt med bevis för att åtala honom.

Björkegrens son Carl har uttryckt sin övertygelse om att någon skadade hans far, och han har pekat ut butlern som en möjlig gärningsman. “Jag tror att butlern vet mer än han säger. Pappa skulle aldrig bara försvinna utan att säga något,” sa han i en intervju flera år efter försvinnandet.

Teori 3: Organiserad brottslighet

En mer sinister teori involverar kriminella nätverk. Enligt en anonym informant till polisen var Björkegren skyldig “tiotals miljoner” till en kriminell organisation, möjligen kopplad till hans konstsamling eller andra affärer i den undre världen.

Tommy Lindström, tidigare chef för Rikskriminalpolisen, har nämnt att Björkegren kan ha hamnat i skuld till fel personer. “Björkegren hade skulder kopplade till sin konstsamling, och något kan ha gått snett när dessa skulle drivas in. Det är inte omöjligt att det ledde till mord,” sa Lindström.

Denna teori saknar dock konkreta bevis och bygger mest på rykten och spekulationer kring Björkegrens ekonomiska problem. Men den kan inte uteslutas helt, särskilt med tanke på den enorma press som Björkegren måste ha känt under sina sista år.

Teori 4: Affärspartners tog hämnd

Den kanske mest sensationella teorin presenterades så sent som 2020 av journalisten Elisabet Höglund. Enligt Höglund, som hävdar att hon fått information från en anonym källa med insyn, mördades Björkegren av tidigare affärsvänner och hans kropp dumpades från en helikopter över havet norr om Nynäshamn.

Höglund har sagt att hon känt till denna information i många år men inte kunnat publicera den tidigare av hänsyn till källan. “Nu kan jag äntligen berätta sanningen”, skrev hon i ett uppmärksammat blogginlägg.

Polisen, representerad av Bo Lundqvist, chef för polisens kalla fall-grupp i Skåne, har bekräftat att de uppmärksammat Höglunds påståenden och kallat henne till förhör. Men utan konkreta bevis är det svårt att gå vidare med anklagelserna. “Förundersökningen är fortfarande öppen, men inga aktiva åtgärder har vidtagits på länge,” sa Lundqvist till media.

Ett oavslutat kapitel

Trots årtionden av spekulationer och polisutredningar förblir Carl-Eric Björkegrens försvinnande ett olöst mysterium. Leif GW Persson, som följt fallet nära, är övertygad om att Björkegren mördades i sitt hem och att kroppen dumpades i Öresund. “Chansen att lösa detta fall nu, efter så lång tid, är minimal,” har han konstaterat.

Persson har också nämnt en intressant detalj: Björkegren hade enligt uppgift gömda tillgångar, möjligen på ett schweiziskt bankkonto. Detta skulle kunna vara ett motiv för mord – någon visste om dessa tillgångar och ville komma åt dem. Men utan kropp, utan vittnen och med bara spekulationer att gå på, kanske sanningen aldrig kommer fram.

Något som gör fallet ännu mer fascinerande är att det inträffade precis under övergången till en ny era. Internet var i sin linda, övervakningskameror var sällsynta, och DNA-teknik var långt ifrån dagens nivå. Om samma försvinnande hade skett idag, hade moderna metoder kanske gett svaren på vad som egentligen hände den där junidagen 1994.

För familjen Björkegren har de senaste tre decennierna varit en lång mardröm av ovetskap. Hans döttrar tvingades inte bara hantera sorgen över sin försvunna far, utan också rättsliga tvister med banker om hans enorma skulder. Tingsrätten reducerade skuldansvaret inledningsvis, men hovrätten beslutade senare att de var fullt betalningsansvariga.

Björkegrens son Carl har i intervjuer beskrivit tomrummet som faderns försvinnande lämnat: “Det värsta är att inte veta. Att inte kunna få ett avslut. Varje gång telefonen ringer tänker man: tänk om det är han?”

Nya spår eller bara mer dimridåer?

Under 2020 fick fallet ny uppmärksamhet genom Elisabet Höglunds påståenden. Enligt henne mördades Björkegren på order av tidigare affärsvänner som hade förlorat stora summor på grund av hans konkurser. De hyrde en helikopter, enligt Höglunds källa, och dumpade hans kropp i havet utanför Nynäshamn.

Polisen kontaktade Höglund för förhör men har varit förtegen om huruvida dessa uppgifter har lett till några nya spår. Kriminalkommissarie Bo Lundqvist har endast bekräftat att “förundersökningen är öppen, men inga aktiva åtgärder har vidtagits nyligen.”

Det som gör Höglunds påståenden intressanta är att de kommer från någon med ett visst anseende i mediabranschen och att de är så specifika. Men samtidigt väcker de frågor: Varför har denna källa väntat så länge med att träda fram? Och varför till just Höglund? Utan ytterligare bevis förblir detta bara ytterligare en teori bland många.

Liknande fall och en bredare kontext

Björkegrens försvinnande är inte unikt. Historien är full av människor som försvunnit under mystiska omständigheter, särskilt personer med stora tillgångar eller människor som hamnat i ekonomiskt trångmål.

Ta exempelvis den brittiske affärsmannen Lord Lucan som försvann 1974 efter att ha blivit huvudmisstänkt för mordet på familjens barnflicka. Eller den amerikanske bandikonon Jimmy Hoffa som försvann 1975, troligen mördad av maffiakontakter. I båda fallen, precis som för Björkegren, har kroppen aldrig hittats och mysterierna förblir olösta.

I Sverige har få fall av försvunna personer fått lika mycket uppmärksamhet som Björkegrens. Det närmaste man kommer är kanske försvinnandet av finansmannen Mats Qviberg 1981, men han återfanns senare död under vad som bedömdes vara naturliga omständigheter.

Vad som gör Björkegrens fall så fascinerande är kombinationen av en prominent person, enorma skuldbelopp, mystiska omständigheter och det faktum att trots omfattande polisutredningar och mediebevakning har ingen definitiv lösning hittats.

Det svenska rättsväsendets hantering

Svensk polis har lagt ner betydande resurser på att utreda Björkegrens försvinnande. Trots att fallet formellt fortfarande är öppet, har aktiva utredningsåtgärder varit få under senare år.

Proceduren för dödförklaring av försvunna personer i Sverige kräver normalt att personen varit försvunnen i minst fem år. För Björkegren tog det elva år innan Stockholms tingsrätt officiellt dödförklarade honom 2005. Detta är en standardprocedur när en person försvunnit under omständigheter som tyder på att de kan ha avlidit, men ingen kropp har kunnat återfinnas.

Konkursen efter Björkegren var en av de mest komplexa i svensk historia och tog tolv år att slutföra, från 1991 till 2003. När allt var klart hade fordringsägarna fått tillbaka en bråkdel av sina pengar – 64 miljoner av 1,3 miljarder kronor.

Ett tidsdokument från en annan era

Björkegrens historia är också intressant som ett tidsdokument från en annan ekonomisk era i Sverige. Han representerade en typ av företagsledare och finansmän som blomstrade under 80-talets överhettade ekonomi, när pengar verkade växa på träd och all ekonomisk expansion tycktes rimlig.

När bubblan sprack i början av 90-talet, med fastighetskraschen och den efterföljande bankkrisen, var Björkegren bara en av många som föll. Men hans fall var spektakulärt, och hans mystiska försvinnande bildar ett kusligt efterspel till den ekonomiska katastrofen.

I dagens finansvärld, med striktare regleringar och mer transparens, skulle det vara svårare för någon att bygga upp – och förlora – ett imperium likt Björkegrens utan att väcka större uppmärksamhet från myndigheter och tillsynsorgan.

Den gåtfulla sanningen

Vad hände egentligen med Carl-Eric Björkegren den där junidagen 1994? Rymde han, som en del tror, för att starta ett nytt liv långt borta från sina skulder? Blev han mördad av sin butler som många misstänker? Föll han offer för organiserad brottslighet eller hämndlystna affärspartners?

Polisen lutar åt mordhypotesen. De flesta som känner till Björkegrens personlighet håller med om att han inte var typen som skulle försvinna frivilligt. Men utan en kropp, utan vittnen och utan konkreta bevis, kan man inte med säkerhet säga vad som hände.

Det som gör fallet med Björkegren så jävla svårtolkat är att varje teori har både styrkor och svagheter. Teorin om butlern förklarar till exempel inte hur han kunde transportera bort en kropp utan att lämna spår. Teorin om organiserad brottslighet saknar konkreta kopplingar mellan Björkegren och kriminella nätverk. Och Höglunds påståenden om helikopterdumpningen bygger helt på en anonym källa vars trovärdighet är svårbedömd.

För Björkegrens familj, särskilt hans barn, har de senaste tre decennierna varit en lång väntan på svar som kanske aldrig kommer. De har tvingats gå vidare med sina liv samtidigt som de burit på den tunga bördan av ovetskap.

Som hans son uttryckte det: “Det är som ett öppet sår som aldrig läker. Ibland tror jag att han fortfarande är där ute någonstans, och ibland är jag övertygad om att han är död. Det värsta är att inte veta.”

Kanske kommer någon en dag att hitta den sista pusselbiten som löser gåtan. Kanske kommer någon med insiderkunskap att träda fram allteftersom åren går och personer med koppling till fallet går ur tiden. Eller kanske förblir Carl-Eric Björkegrens försvinnande ett av Sveriges mest ihållande mysterier – en påminnelse om att även i vårt moderna, högteknologiska samhälle kan människor fortfarande försvinna utan ett spår, och sanningen kan förbli gömd i decennier.

Tills vi får veta mer, fortsätter spekulationerna och historierna om den fallne finansmannen som försvann spårlöst en sommardag för snart trettio år sedan. Och kanske är det just mystiken som gör att vi fortfarande fascineras av fallet. Det säger något om vårt behov av avslut, av att förstå även de mest gåtfulla händelser. Som människor tål vi inte lösa trådar och oavslutade berättelser. Vi vill veta vad som hände, oavsett hur hemskt sanningen kan vara.

För Björkegrens familj, och för de som följt fallet genom åren, finns bara frågetecken. Blev hans framgångssaga hans undergång? Visste han för mycket? Eller var det helt enkelt hans enorma skulder som blev hans död? Utan nya genombrott i utredningen förblir svaren på dessa frågor gömda, precis som mannen själv.